Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 36. Lönmord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var väl den, som mest sörjde den döde af hjärtat, men
äfven bland de vilda snapphanehoparne tårades mången
grof kind. Och den oro och tvehågsenhet, som uppstodo
bland dessa män, hvilka vant sig vid att blindt utföra
Göingehöfdingens vilja, låta lättare tänka än beskrifva sig.
I detta ögonblick skulle en ganska svag fiende ha
kunnat taga Immelsborg, om den varit till hands, så stor
var den allmänna villervalla, som uppstod till följd af
dödsfallet. Icke ens Lille-Mats’ bepröfvade förmåga att
hålla ordning och disciplin räckte till vid detta tillfälle.
En man med Göingehöfdingens stora andliga
öfverlägsenhet öfver sina råa stridskamrater kan icke så där
plötsligt ryckas bort utan att sammanhållningens trådar brista.
Gertrud önskade, att hennes bror skulle begrafvas
på samma plats, där han blifvit mördad, och detta blef
äfven utfördt samma afton, hvarvid det egendomliga
liktåget, båt vid båt i en oöfverskådlig, af flammande
facklor upplyst rad, bildade ett gripande skådespel i den stilla
sommarkvällen. En skroflig sten restes på grafven, och
kanske ligger den ännu, kullstörtad och glömd, på Getöns
steniga strand.
Men Pus-Else kunde icke ertappas. Lille-Mats
utsände genast folk för att gripa henne, och Bokenäset,
där hon landat, genomsöktes på det nogaste, men hon
stod icke att upptäcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
