Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 40. Återförenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hämta dem. Han återkom snart med tvenne vackra,
fem- och sexåriga barn, en gosse och en flicka.
Då modern med oändlig kärlek betraktade dem och
välsignande lagt sin hand på deras lockiga hufvuden,
hördes hon hviska:
»Hvad skall det blifva af dessa små stackars
vildfåglar?»
»För deras framtid skall jag draga försorg», svarade
en djup basstämma.
Det var Lars Ryding som talat.
Den döende modern gaf honom en tacksam blick
och räckte sina händer åt honom och hans vid
dödsbädden knäböjande dotter.
Lisbeth Franck hade snart kämpat ut. Hon dog
med ett lyckligt leende på sina läppar. En af världen
hårdt bedömd och i lifvets stormar bittert pröfvad kvinna
hade funnit en lyckligare död än hon någonsin vågat
hoppas.
Då Mårten återvände med barnen, hade dessa
kommit in åtföljda af en ung, frisk och hurtig sköterska
med ett behagligt utseende. Hon hade blygt stannat i
bakgrunden. Men gästgifvarens blickar följde henne och
kunde icke slita sig ifrån henne. Han ville icke störa
den döendes ro. Men han gick sakta bort till den unga
sköterskan, grep hennes hand och hviskade:
»Greta, är det verkligen du?»
»Ja, visst är det jag, far», svarade hon och kastade
sig om hans hals.
Så voro då ännu en sökande fader och hans länge
sökta dotter återförenade.
Och med fullaste hjärta deltogo alla i gästgifvarens
glädje, lugn och föga stormande samt dessutom dämpad
af dödslägrets allvar, men icke mindre djup för det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
