- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
410

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 42. Stormningen af Immelsborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ljudligt i munterheten, ty sedan skägget kommit bort, kände
de alla igen »Hummerhjelms stöfvare», gästgifvaren från
Markaryd.

Denna oväntade uppenbarelse i snapphaneskepnad var
desto mera kärkommen, som Hummerhjelm i flera veckor
varit af med sin stöfvare utan att veta, hvar han höll
till, och han hade vid mer än ett tillfälle saknat honom,
då det gällde att gå ut på »parti» mot snapphanarne.

Sedan ryttarne, snopna öfver denna oförmodade
upplösning af deras goda fynd, fått ett tecken att aflägsna
sig och den första störtskuren af utrop och frågor gått
öfver, fick gästgifvaren ändtligen tillfälle att svara på
Hummerhjelms gång efter annan upprepade fråga: »Hvar
i all världen har du hållit hus och hvar kommer du
ifrån?»

»Jag kommer direkt från snapphanarne och har varit
nära att bli Lille-Mats’ underbefälhafvare», svarade
gästgifvaren.

»Ha, ha, ha!» skrattade officerarne, och
Hummerhjelm tillfogade: »det hade just varit att sätta bocken till
trädgårdsmästare.»

»I alla händelser», fortsatte gästgifvaren »har jag
så viktiga underrättelser att meddela befälhafvaren,
hvilken, efter hvad jag förnummit, ju är ingen mindre än
fältmarskalken Ascheberg, att jag genast måste begifva
mig till honom, hvarvid jag hoppas att I gören mig
sällskap alla tre.»

Detta hade officerarne ingenting emot, och ett par
timmar senare återfinna vi dem jämte flera kamrater i
storstugan å Skärsnäs mellangård, där Ascheberg hade
sitt högkvarter. Själf hade fältmarskalken mer än en
timme inneslutit sig med gästgifvaren från Markaryd i
den innanför stugan belägna kammaren, och de utanför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free