- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
417

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 42. Stormningen af Immelsborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppnått klintens platå, brakade ett kanonskott genom
natten. Gästgifvaren hade tändt på en af de laddade
kanonerna — signalen till svenskarne att krigslisten lyckats.

Inom snapphanelägret rådde en oerhörd förvirring.
Fienden var inom murarne, men hvar fanns anföraren,
den ende som kunde sammanhålla dessa odisciplinerade
skaror?

Tillfångatagandet och bortförandet af Lille-Mats var
icke på förhand beräknadt — det var en improvisation af
löjtnant Stålhammar, men en improvisation som i ofantlig
grad lände till svenskarnes fördel. Snapphanarne sprungo
som yra höns där nere utan att komma sig för med
något. Slutligen sågs dock en manstark flock löpa till
storms mot batteriet, men den emottogs med en så
kraftig eld, att den måste vika till baka. Klinten var
förlorad och kanonerna med den. Hade stormningen utifrån
företagits i detta ögonblick, skulle Immelsborg inom några
få minuter ha varit i svenskarnes våld, men de senare
behöfde någon tid för att ordna anfallet och komma
öfver vaken, och därunder hunno några af de förnämste
snapphanarne samla sitt folk till ett ursinnigt motstånd.
Till följd af ringmurens glatthet var den svår att
bestiga. Pikenerarne voro de första som kommo öfver, i
det de höggo pikarne fast i den isbeklädda vallen och
sålunda halade sig upp, hvarpå de med pikskaften drogo
musketerare och ryttare efter sig. Men denna hjälp
kostade många af dem lifvet, i det de samtidigt anföllos
af de flockvis stridande snapphanarne.

Då svenskarne uppe på klinten sågo pikenerarnes
trångmål och själfva hade föga att frukta af snapphanarne,
enär dessa nu hade nog att göra med försvaret af vallen,
skickades största delen af den hvita truppen åter ned för
att angripa försvararne i ryggen. Sålunda blef snart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free