Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Om telegrafapparaterna och deras begagnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
ställning, bör man cj förgäta att, efter verkstäld- afläsning, gifva honom en mera
känslig ställning.
Relaisen har minst fyra sidokontakter, hvilka stå i förbindelse: en med
häfstången, en med städet och två med hvar sin af lindningarnes båda yttre
ändar. På några instrumenter finns ock en kontakt, i hvilken de båda inre
ändarne af elektromagnetbenens lindningar förenas, d. v. s. genom hvilken
strömmen passerar vid sin öfvergång från det ena elektromagnetbenet till det andra.
Denna sistnämnda kontakt kallas midtelkontakt.
Hör man relaisen, men icke skrifapparaten, slå, så har man att efterse, i
hvilketdera läget den sednare ligger stilla. Ligger han neddragen i arbetsläget,
så kan felet bestå antingen deri, att skrifapparaten är stäld för känsligt, eller
ock deri, att en gnista ligger mellan felaisens hafstång och städ. Genom
slagets förökande hos relaisen afhjelpes felet i sednare fallet. Enär gnistbildning
befordras af ojemnheter, damm o. d. på arbetskontakterna, böra dessa emellanåt
rengöras, antingen derigenom att ett skrif- eller fint smergelpapper några
gånger drages mellan städet och häfstången, under det att den sednare lindrigt
tryckes mot städet, eller ock genom en lätt filning med relaisfil.
De väsendtligaste fel, som kunna inträffa i relaisen, äro afbrott och
kontakter i elektromagnetlindningarne.
Afbrott uppkomma oftast der tråden går in i eller ut ur rullarne, så ock
der han är förenad med sidokontakterna. Till förekommande deraf böra de
yttre lindningshvarfven på rullarne, likasom äfven begynnelse- och slutändarne,
bestå af gröfre tråd än den egentliga relaistråden. Men afbrott uppkommer
stundom äfven inuti rullarne, helst om lindningstråden är mycket fin. Den
vanliga orsaken härtill är åskslag, hvars urladdning till någon del inkommit på
stationen och afsmält relaistråden.
Huruvida afbrott är att finna i relaisens lindningar eller ej, undersökes
dermed, att man genom dem samt en galvanometer eller bussol sluter ett
batteri. Gifver galvanometern utslag, så förefinnes ej afbrott. I motsatt fall eger
afbrott rum. På enahanda sätt undersöker man, i hvilketdera benet ett i
lind-ningarne befintligt afbrott uppstått, om nemligen lindningstråden, der densamma
öfvergår från det ena benet till det andra, är så åtkomlig, att en kontakt för
inlänkningen kan på densamma der tagas.
Oaktadt ström erhålles, när relaislindningarne inlänkas i en ledningskedja,
kunna ändock samma lindningar vara felaktiga. En extra förbindelse kan
nemligen ega rum mellan tvenne punkter på lindningstråden, genom hvilken
förbindelse strömmen går öfver från den ena af dessa punkter till den andra i
stället för att mellan dem följa trådlindningarne. Ett sådant fel kallas
»kontakt». Om t. ex. lindningshvarfvens båda yttre trådändar fått sin öfverspinning
afnött samt ligga emot den metallplatta, på hvilken de särskilda delarne äro
uppstälda, eller emot det s. k. undre ankaret (det jernstycke, uti hvilket båda
magnetbenen äro inskrufvade), så går strömmen från den ena af
ytterkontak-terna genom den berörda metallmassan till den andra ytterkontakten, utan att
alis gå in i lindningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
