Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta skrifter af Anders Chydenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förebrå mig för otacksamhet, och jag tycker ännu illa vara, att
jag aldrig nog kunde visa huru itändt mitt hjerta för all hans
godhet var emot honom.
Men, Ach! — Min Gode Fader är död! — En sådan
Fader! — Nu vidrörde jag ett ömt sår, som ännu ej är läkt. Det
blöder på nytt och Gud vet om det någonsin kan helna. Hvem
möter mig nu, då de fötter styfnat som plägade gå emot mig?
Hvem öpnar nu sin famn, då den hand kallnat, som tryckte mig
emot ett brinnande Faders hjerta? Hvem skall nu gifva förfarna
råd, då jag är rådlös? Hvem upmuntra mig när jag blifver illa
till mods? Hvem hjelpa, då jag behöfver? För hvem öppna
mitt innersta? Hvem––––––––-? Jag kan icke hålla mig. Låt
— låt mig heldst gråta ut.
I min barndom bodde han långt afsides uti ödemark, skiljd
ifrån verldsbullret, det han redan ledsnat vid i sin ungdom. Jag
var io år gammal innan jag såg någon stad. Han kände stadens
tjusande kraft på ynglingars hjertan och huru snart vi intagas af
en lysande fåfänga. Då jag första gången skulle ifrån honom,
tog han mig i kyrkan med sig. Vi föllo båda ned på våra knän
inför den Allsmägtiga. Han gret och ropade till himmelen om
välsignelse öfver mig: Han stafvade för mig och jag svor med
tårarna i ögonen och händerna uppräkte åt himmelen, att aldrig
öfvergifva min Skapare eller förgäta min Faders lärdomar. Men
jag kände ännu icke hvarken verlden eller mig sjelf rätt.
Han hade icke bestämt sina barn till något visst yrke. Jag
vet intet, plägade Han säga, hvarest den som gifvit eder lifvet
vill hafva eder tjenst. Det stod i min frihet att välja hvad stånd
jag behagade; men hade ännu hvarken stadga eller förfarenhet
att rätt göra det.
En vid skådeplats, full med retande sinnligheter, stod för
mina ögon, och jag visste icke sjelf hvad person jag ville agera
deruppå. Verlden lekte då som aldra behagligast för mig: ingen
ära så hög och ingen lycka så stor, dem jag ej förhoppades
kunna vinna. En oförsökt yngling förgapar sig så snart på
få-fängligheter, och ett hetsigt blod gäste i mina unga ådror. Jag
drömde rätt godt om behageliga möjeligheter, dem jag tycktes
likasom hålla i mina händer, tills jag omsider vaknade, helt
harmsen öfver menniskodårskapen, som med falska stempel och glitt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
