Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xxvm
tierna, och hans skrift i ämnet, med titel: Oförgripliga tankar
om fem nya stapelstäders inrättande i rikets norra provinser, hade
blifvit tryckt samtidigt med Chydenii arbete samt utgifvits n&got
senare. Härmed var dock föga vunnet. Schröders skrift var
redan i och för sig ett synnerligen svagt försvar för en sjuk sak;
icke nog med att den samma uti ingen enda punkt bemötte
Chydenii skäl, den var af honom redan på förhand vederlagd i alla
vä-sendtliga delar. Ganska sannolik synes således antydningen i
Chydenii autobiografi, att Stockholms-intressets förespråkare äfven sökt
men icke lyckats få någon användbar person att författa ett nytt
och bättre försvar, — så vida man icke annars får antaga, att de
vigtigare intressen, som för dem vid samma tid stodo på spel,
hindrat vederbörande att egna stapelsaken närmare uppmärksamhet.
Säkert är, att ordinantiema visserligen ännu mot slutet af år
1765 hade i stånden att uppvisa försvarare af gamla stammen,
men att deremot ingen af det bestående systemets anhängare inför
offentligheten vågade upptaga den handske Chydenius utkastat.
Denne nöjde sig också med att endast i förbigående och
helt summariskt affärda den Schröderska skriften. I några till
„Källan“ fogade Påminnelser påpekade han, huru vederläggningen
ej i någon enda punkt blifvit antastad; han preciserade ytterligare,
att Stockholms försvarare bygde sin argumentation på så sviksamma
grunder, att den ena stötte om kull den andra; å ena sidan hette
det, att hufvudstaden i brist på tillförsel skulle blifva lidande, i
händelse friare rörelse medgåfves; å andra sidan påstod man åter,
att de städer, hvilka fodrade seglationsfrihet, ingenting derigenom
skulle vinna. Handeln liknar alldeles en ström; vattnet faller
alltid nedåt, och handeln drifves af intet annat än
vinningslystnaden. Kunde icke de andra städerna med större vinst segla
utomlands än till Stockholm, så tycktes förbudet deremot vara
lika onödigt, som det vore att ställa vakt vid en elf att han ej
skulle få löpa uppåt; hvarför var man så prutsam med afseende
å en begäran, som ingenting betydde? För öfrigt infördes årligen
från utnkes orter till Stockholm hvad staden derifrån behöfde,
och detta utan allt tvångsmål; hvadan då denna onaturliga
misströstan hos Stockholms handlande, att de vid en fri handel af
med-borgare skulle frysa och svälta i hjel? Ingen ordinantia
pålade allmogen omkring Stockholm att förse staden med träkärl,
såll och sopqvastar, och likväl såldes sådana dageligen lasstals
på torget. Tänk hvad bryderi, om man ville räkna ut årliga
åtgången af dessa artiklar samt till bevis, huru äfventyrligt det vore
att lemna tillförseln fri, skulle utmåla, huru ömkeligt det komme
att se ut i hus och på gator, när sopqvastar icke mera skulle
stå att fås, o. s. v. Och det var visst, att om Stockholm aldrig
saknat dessa behof, så skedde det då.
Ingenting visar bättre än den öfverlägsna humor, hvarmed
stapeltvångets siste försvarare behandlas, att sjelfva saken
allaredan var utagerad. Det formela afgörandet lät visserligen ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
