Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T.TTT
slef kunnat förorsaka; men för bakräkning eller ersättning till kronan
för de förflutna åren finner deputationen, att fiskare rättvisligen befrias
böra, hvartill de efter förr utkomna författningar berättigade äro.
Vidare får deputationen hos riksens högl. ständer inkomma med
sitt betänkande öfver den ordning och vård fiskeriema fordra, med
undanrödjande af de hinder och uppehåll, som dem i en och annan
måtto i vägen ligga, samt hvad vidare vid fiskerifondens disposition
kommer att iakttagas.
Emellertid hemställes detta vördsammeligen till riksens höglofl.
ständers eget närmare bepröfvande. År och dag som förr skrifvet står.
På riksens höglofl. ständers fiskerideputations vägnar:
Posse. And. Chydenius. Thomas Fehman. Lars Larson.“
Detta betänkande gjorde tills vidare slut på systemet att
medelst premier uppmuntra fiskerierna, och samma
kommersekollegium, genom hvars förmedling de mest trångbröstade och
besynnerliga stadganden rörande denna näring ännu få månader
tidigare utfärdats, fick den 17 Jan. 1766 enligt styrelsens derom
gifna befallning och i öfverensstämmelse med ständernas beslut
publicera en kungörelse om fiskeripremiernas upphörande samt
huru och i hvad ordning ännu obetalta premier borde utdelas*).
Så när som på några små redaktionsförändringar är detta
förordnande lika lydande med hvad fiskerideputationen föreslagit, utom
att terminen för inlemnande af anspråk på premier framsköts med
ett halft år, (enär sakens behandling hos stånden dragit ut på
tiden). I hufvudsaklig öfverensstämmelse med deputationens
förslag och till förekommande af att fisket allt för brådstörtadt skulle
sakna all uppmuntran, medgafs deremot frihet från erläggande af
tull och andra umgälder, i likhet med hvad sedan år 1724 varit
beviljadt, hvilket förordnande sedermera genom tvenne särskilda
kungörelser närmare förtydligades och bestämdes**).
Sedan de allmänna principerna för denna gren af
statshushållningen sålunda blifvit utstakade, återstod för deputationen ett
visserligen ej så vigtigt, men vida arbetsdrygare värf, nemligen
att granska fiskerifondens räkenskaper. Till en början var det på
allvar fråga om att upprifva en mängd gjorda liqvider, på det
premierna skulle komma dem till godo, som verkligen enligt
författningarna bort dem åtnjuta, men då sådant skulle medfört
oändlig oreda, helst äfven gillade kronofordringar gått från hand
till hand såsom fullgodt mynt, beslöt deputationen slutligen att ej
med afseende å deras giltighet tillstyrka någon rubbning. Ett
ytterst mödosamt arbete återstod i alla fall, då fiskerifondens
bokslut skulle uppgöras för att utröna fondens inkomster, utgifter och
kassabestånd. Först och främst hade deputationen att kämpa mot
vederbörandes gensträfvighet att meddela nödiga upplysningar, —
*) Modée, Utdrag utur Publ. Handl., VIII, sidd. 7105, 7106.
**) Modée, Utdrag utur Publ. Handl. Vni, sidd. 7182—7184, 7601—
7603, 7621.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
