Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skäl ej blifvit förvandlade eller ensidigt ansedda. För det
allmänna vore det gagneligt, att den styrka, som dessa få mägtiga
personer härtills haft att idka monopolium och uppdrifva kursen,
skulle dem betagas. Angående domstol öfver deras brott yrkade
han, att ett särskildt betänkande måtte afgifvas samt fann att
något forum utom riksens ständer ej väl för dem vore lämpligt.
Den 10 Okt. yttrade han sig åter mot den föreslagna
aversions-handeln med de associerade; endast om ackord befunnes vara
enda utvägen till rikets räddning, tyckte han att man måtte sig
dertill begifva, „ehuru det kostade uppå samt äfven var en fläck
inför kommittenterne att gå in med bedragare (såsom egna orden
lydde)“. Då samma sak d. 15 Okt. förevar till behandling i
presta-ståndet, yttrade sig Chydenius ytterligare härom, finnande det vara
till fullo ådagalagdt, att nationens och kronans rättigheter af de
brottslige blifvit trampade under fotterna. Hela nationen hade
derför gått in i samfund för att skyddas mot utrikes och inrikes
öfvervåld; erhölles icke detta, så vore det borgerliga sambandet
upplöst. Banken var tryggad mot rubbningar af hvad slag det
vara månde; dessa penningar voro ej bankens eller kronans eller
riksens ständers, utan enskildes och hade nu genom förvänd
hushållning och egennytta blifvit så spolierade, att föga deraf fanns
öfrigt. Ögonskenligast låg de associerades oredlighet i dagen
der-uti, att de tvärt mot förbindelse höjt kursen hela 16 mark för att
kunna missbruka den samma till egenvilligt ocker; Svea
konungaförsäkrans 18 §, myntordningar m. m. hade sålunda brutits och
undersåtar hade blifvit beröfvade en del af sin egendom. Mot
kronan förelåg således uppenbart bedrägeri såväl vid subsidiernas
indragande som vexlarnas utgifvande. Intet straff kunde derför
vara så stort som icke hit vore lämpligt, och de fattiges tårar
borde icke förgäfves ropa hämnd. Hjertat blödde, då man
besinnade, huru desse brottslige arbetat på sin egen olycka.
Mennisko-kärleken frestade visst till mildhet och försköning, då sådant nu
tycktes stå uti ens fria magt, hvartill herr komministern vore för
sin del så mycket benägen som någon annan, men då samvetet
sade, att hemma varande kommittenters rätt, rikets säkerhet och
ansvar inför Gud icke tillät att allmänna missgerningar och
blodskulder blefve ohämnade, kunde han ej utan att söla sina händer
och samvete gå in på större mildring än stora deputationens
beslut och lektor Kraftmans särskilda votum innebar*).
Då fråga var om de sju riksråden, som vid denna riksdag
störtades, var Chydenius också en bland dem, som den 17 Aug.
1765 med ifver yttrade sig för afsättningen, anseende denna sak
ega sådan vigt, att all verkställighet af lag för framtiden häruppå
*) Stora deputationens protokoll d. 7 Juli, 12 Aug. 23 Sept., 10 och
23 Okt. samt d 10 Dec. 1765 m. fl. dagar; prestastånaets protokoll d. 15
Okt. 1765. Jemför dessutom angående vexelassocierades sak vid 1765—66
års riksdag Malmström, Sveriges politiska historia V, sidd. 288—301, 340—
352, och Fryxell, Berättelser ur svenska historien XLI, sidd. 59—74.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
