Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lxxm
1) Hvarje svensk, som ej fann räkning vid att sälja sitt jern,
skulle få pantsätta det samma i riksens ständers bank mot ränta
af 4 %, hvartill banken ,,af ömhet för bergslagen och dess
välstånd samtyckt“.
2) Det intresse, som derför med bankoattest visades vara
erlagdt, borde strax till pantegaren af kontoret återbetalas.
3) Sedan egaren af jemet sålunda utan gravation hade 7/s
af varans värde och alltså ej kunde vara förlägen om jernets
försäljning, borde han ej utskeppa det samma till utrikes ort förr än
det blifvit derstädes begärligt.
4) Ehuru dessa förmåner för bruksegaren syntes göra
tillfyllest, skulle kontoret äfven vara skyldigt att handla jern, när
sådant för prisens upphjelpande och reglerande fanns nödigt och
oundgängligt.
5) I fall jernprisen genom dessa föreslagna mått och steg
eller eljest skulle stiga för högt, som kunde gifva uppmuntran för
grannar att utvidga sin jernhandtering, borde kontoret åter vara
betänkt på utvägar att hindra slik påföljd.
Hopbringandet af den fond, hvarmed jernkontoret enligt
upp-gifven plan skulle operera, gjorde i förstone vederbörande något
hufvudbry. Flertalet af bruksegarene voro visserligen benägna att
åtaga sig en daler kopparmynts årlig afgift för hvaije skeppunds
smide, men då fullkomlig enighet härutinnan ej kunde
åstadkommas, ansåg man sig böra afstå från denna utvägs anlitande.
Sekreta utskottet fann i stället bäst och billigast att hvälfva denna
nya tunga direkt på allmänheten; köparne af jemet förpligtades
således att betala nämnda afgift, när varan på stapelstadsvågen
uppvägdes, (hvarigenom naturligtvis säljares och köpares intresse
med afseende å den inrikes konsumtionens behof måste
sammanfalla deruti att undvika stapelstäderna). Men sekreta utskottet
tog ej i betraktande det tvång, som sålunda ålades jernhandeln,
och ännu mindre de missbruk, som vid fondens förvaltning
möjligen kunde komma i fråga, utan förmodade helt optimistiskt, att
denna afgift ej skulle anses såsom obillig „enär köparne genom
denna inrättning (jernkontoret) nog hade tillfälle att återtaga
af-giften i handeln med utländingen“, hvartill ännu borde räknas
förmånen att ej behöfva erlägga intresse för erhållna lån. Kontorets
direktörer skulle utses bland sådana personer, hvilka sjelfve egde
bruk samt hade god insigt i ett så angeläget verks styrsel; desse
kontorets styresmän borde genom in- och utrikes korrespondens
förvärfva sig nödig kunskap om allt som hörde till kontorets
uppgift. När allt detta kommit till behörig verkställighet samt
kontoret blifvit bragt i skick och ordning tviflade sekreta utskottet ej,
att det ju skulle hafva verklig nytta med sig för riket, för
bruksegarene och för bergshushållningen öfver hufvud.
Lika vigtig som sjelfva bergsnäringen således var för hela
rikets ekonomi, lika vigtig länk i kedjan af de ekonomiska
anstalterna skulle detta jernkontor blifva, hvilket hade fått sig en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
