Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välmenande; ett stånd kallade värdigt hvad ett annat ansåg
ovärdigt, men det gjorda förslaget skulle stånden emellan vålla
obehaglig missämja och animositet; Cederhjelm ansåg sig alltså böra
mot landtmarskalken „reklamera grundlagen“. Med anledning häraf
föreslog landtmarskalken till proposition den medelväg, att
riksdagsman, som ingifvit någon skrift eller muntligen sig till
protokollet utlåtit, obehindradt sjelf skulle ega att det genom trycket
göra kunnigt, men ej andra. „Men detta afslogs med ett starkt
röstande.“
Kapten Billberg bestred rigtigheten af den gjorda
propositionen ; kommendanten Linderstedt ville för sin del äfven reklamera
d. v. s. åberopa grundlagen. Baron von Essen yttrade: när man
vill utvidga sin frihet, kan man förlora henne; när man vet, att
något kommer till allmänheten, blifver man mera varsam, men
några veta ej att cirkla sina ord och skulle till äfventyrs blifva
illa utstälde. Åter blef det Chydenii sak att med en i stenstil
formulerad kärnfull bevisning kasta öfver ända motpartens konstiga
byggnad af långsökta och trugade skäl samt fullkomligt ohållbara
skenskäl. „Allmänhetens omdöme är icke allmänhetens dom“, sade
han, „än mindre ett öfvervälde öfver ständers författningar. Hvad
som dagligen händer i England med parlamentsprotokollen samt
ledamöters ord och meningar, bestyrker jemväl, att icke så är.
Riksdagsmän sjelfva behöfva ljus; huru skola de få det, om icke
genom ständers egna protokoll och voteringar m. m.“ Träffande
erinrade äfven prosten Haartman, att ingen paragraf i
riksdagsordningen hindrade honom att änskönt midt på torget omtala,
huru hans medbröder i ståndet yttrat sig. Då sådant fick
muntligen berättas, insåg herr prosten icke, huru det kunde strida mot
grundlagen att trycka.
Äfven slutet af diskussionen bestyrker, att öfverläggningen
varit mera än liflig. Då votering skulle afgöra, om den ifrågasatta
tryckningen af ständers förhandlingar vore stridande mot
grundlagen, invände Cederhjelm, att sådant ej berodde på deputationens
decision, „hvarpå ymse röster begynte låta höra sig på en gång,
så att ej något deraf kunde med redighet skiljas eller till protokoll
tagas, tills ändteligen ljud vardt, då herr landtmarskalken lät
förstå, att icke heller kunde han tillvälla sig härutinnan någon egen
decisionsrätt eller att vara diktator som orden föllo.“ Sedan
omsider riksdagsordningens § 22 blifvit uppläst, förenade sig
depu-tationen slutligen om utskottets förslag med sådan af Cederhjelm
gjord restriktion, att beslutet ej skulle hänföra sig till handlingar
från den förflutna tiden. Tillika beslöts, att ingen expedition i
saken finge ske, innan utskottet inkommit med betänkande om
censuren och boktryckerierna i riket.
Det vill synas, som hade tryckfrihetens vänner alldeles icke
väntat motstånd i denna punkt; annars hade förslaget om
riks-dagsakternas offentlighet väl blifvit stödt med närmare motivering
i betänkandet. På goda skäl förutsåg Chydenius i stället så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
