Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver alla utkommande arbeten, hvarigenom de alla i det
hufvudsakligaste likasom stöpas i en form, och auktorers skiljaktiga tanke- och
utförningsgåfvor, som under friheten täfla med hvar andra att hvar på
sitt sätt öfvertyga och intaga, icke litet inskränkas, och det så mycket
mera, ju nogare censor rättar dem efter sin smak. Man torde eljest
hafva svårt att framte någon tillräcklig orsak, hvarför svenska
vitterleken till våra tider mera liknat ett lindebarn än en stadgad kropp,
och är det icke ännu afgjordt, om icke dess tillväxt i senare åren kan
härledas ifrån någon lindrighet uti censuren, än den granskning den
dymedelst undergått; åtminstone är det säkert, att ju friare pressen i
en nation varit, dess skarpsinnigare arbeten hafva derifrån utkommit,
hvarpå i synnerhet de engelske bära ojäfaktigt vittne.
Så många och, efter utskottets tanke, ganska vigtiga orsaker,
hafva ej annat kunnat än fulleligen öfvertyga det samma om skadan
af den vanliga censuren i en fri nation, och att, hvad författningar
dermed ock framdeles må tagas, hvarken lärdom, vitterlek eller sjelfva
friheten kunna under censuren vara väl förvarade. I Öfvervägande
hvaraf utskottet med all trygghet höglofl. stora deputationen
vördsammast tillstyrker, att censuren eller censorsembetet såsom onyttigt,
onödigt och skadligt, hädanefter alldeles måtte upphöra, och censorslönen,
så snart den nu varande censor regius antingen genom befordran eller
genom döden afgår, indragas staten till besparing.
I första artikeln af denna förordning, som vunnit höglofl. stora
deputationens bifall, är redan en efter hvarje brotts beskaffenhet
lämpad plikt dem ålagd, som några skadliga skrifter utgifva eller till
tryck befordra, hvilken, i händelse att en censor en sådan rättighet
genom sitt imprimatur skulle tillhöra, med ingen billighet af auktoren
eller utgifvaren, utan af censor borde utfordras.
Förmånerne af en så beskaffad skrif- och tryckfrihet blifva af
hvad redan anfördt är så mycket handgripligare, som just derigenom
och på intet annat sätt nationens frihet kan förvaras och kärleken till
vårt lyckliga regeringssätt upplifvas, emedan alla tiders förfarenhet bär
derom vittne, att ett fritt folk aldrig förr kastat sig i enväldets armar,
än det blifvit förment att få beklaga sin nöd, samt mörker och tvång
gjort det förtvifladt. Då först finge svenske män i skygd under lagen
upplysa hvar annan om rikets sannskyldiga intresse, många fördomar
fördrifvas, som under censuren lika såsom rotade blifvit, och de der
gjort en god del af sjelfva högsta magtens författningar vacklande.
Då skulle vett och snillen slippa sina otjenliga ledband, och få ett
vidare fält att uppöfva hvar annan; skadliga och lastbara skrifter kunde
då med större ansvar och utan att tillika förqväfva det goda, genom
straffet hållas tillbaka; oskulden egde då i lagen vid alla domstolar
sitt försvar, och hämndeanden hade ej så lätt att med sin magt
influera öfver hela riket, som vid en enda domstol, och den reciprocité,
som utskottet projekterat emellan kärande och svarande, vore bäst i
stånd med denna lag förena en obrottslig efterlefnad.
Utskottet finner väl detta i vår nation ännu vinna mycken
motsägelse, men har derför ingalunda kunnat dölja sakens sannskyldiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
