Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hösten 1765 lemnade till bankodeputationen med uttrycklig
förklaring, att i händelse deputationen ej dervid ville fästa något
afseende, han skulle finna sig nödsakad att framställa sina tankar
till hela allmänhetens pröfning, på det att „både samtida och
efterkommande måtte se, att jag i den så kallade kursens
reduktion ej hade någon del, och att alla de olägenheter, som en
allmänhet derigenom skulle tillflyta, voro tydligen sedda och sagda
förut“ *).
Som riksdagsman fick Chydenius ofta tilfälle att i dessa
frågor samtala med dåvarande bankodeputationens mest inflytelserika
medlemmar, kammarherren baron von Essen, öfverste Gyllensvan
m. fl. — ja, man hade (enligt hans sjelfbiografi) en gång företagit
sig „att hos en bankoledamot i fleres närvaro öfvertyga mig om
min villfarelse, men mina skäl voro i mitt tycke för mycket fasta
att kunna häfvas. Jag yttrade mig en gång i
landtmarskalks-konklaven om den företagna planen med ifver, men uträttade
intet.“ Tvärt om uppgjordes en finansplan, så oklok, ja hufvudlös,
att dess följder bort ligga i öppen dag. Kursens successiva
nedsättande skulle i och för sig varit egnadt att framkalla en
penningkris, emedan enhvar af eget intresse måste drifvas att efter
möjligheten innehålla hos sig allt mynt, som komme att stiga i
värde, och det var redan på sådan grund mera än tvifvelaktigt,
att silfver till erforderlig mängd skulle kunnat bringas i rörelsen.
Men vederbörande drömde blott om en lätt sedelinvexling efter
parikurs, sedan sedelstocken först skulle reducerats i en hast genom
indragning af bankolån och utgifvande af vexlar; att en den
våldsammaste kris och stagnation härigenom måste framtvingas,
fattade man icke**). Vid sådant förhållande återstod slutligen för
Chydenius endast att vädja till offentligheten. Han ville vara
anonym, censor gaf vederbörligt tillstånd, och sålunda trycktes redan
början af hans skrift Rikets hjelp genom ett naturligt finanssystem.
Men då mellankommo några för tidsförhållandena betecknande
hinder, om hvilka sjelfbiografin gifver intressanta underrättelser.
„Då censor i sällskap med landtmarskalken, herr generalen
Rud-beck, kom att nämna om detta arbete, som låg under pressen
och hvilket landtmarskalken var nyfiken att se, afhemtade censor
sjelf manuskriptet ifrån trycket och viste det honom, — då censor
fick befallning att hindra dess tryck men tillika genom förläggaren,
direktör Salvius, kalla auktorn till sig, hvarpå jag tillsades af herr
*) Se företalet till Svaret på prisfrågan om landthandeln, Stockholm
1777. På samma sätt ehuru med andra ord är saken skildrad i
sjelfbiografin 1780. Chydenii memorial till bankodeputationen har utgifvaren icke haft
tillfälle att se, då bankodeputationernas protokoll och handlingar icke finnas
för forskare tillgängliga, utan förvaras i svenska riksbanken. Att döma af
Chydenii egen uppgift kan detta aktstycke emellertid endast hafva i utkast
innehållit hvad broskyren om rikets hjelp närmare utför.
**) Härom se närmare Malmström, Sveriges politiska historia, V, kap.
IV och i synnerhet sidd. 407—409.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
