Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryckningstillstånd sig förhölle, afgåfvo prostarne Högström och
Wijkman upplysningar härom (se ofvan sid. CLH), hvaijemte den
förre önskade att ståndet skulle intercederá till Chydenii förmån.
Prosten Hellberg föreslog, att någre deputerade skulle utses „att
sätta upp en beveklig föreställning om Chydenius till de öfriga
stånden.
Ordföranden, biskop Mennander fann af diskurserne framgå,
„att ståndet inklinerar till mildring för en dess ledamot, som
befinner sig i en så ängslig belägenhet, [samt] att ståndet är
benäget, jemte berättelse om hvad i dag uti saken sig tilldragit,
tillstyrka de öfriga stånden att åtnöja sig med någon lindrigare
korrektion för komministern Chydenius än domare efter lagens
rigeur skulle kunna pålägga. Men angående sättet till detta
lindrigare förfarande hade herr biskopen funnit ståndet ännu vara
skildt i tvenne meningar, i det en del tycker förlust af
riksdagsmannarätt vara oundviklig, andre åter förmena saken genom afbön
vara hulpen. Denna omständigheten behöfver derföre ännu
decideras.“
Doktor Nordman befarade, att proposition om afbön icke
skulle vinna de andra ståndens bifall, samt yrkade alltså, ehuru
ogerna, att Chydenius för denna riksdag skulle från ståndet
uteslutas. Prosten Kroger „ville på intet sätt försvara hvad
Chydenius skrifvit“, men erinrade huru adeln skyddat en sin
ledamot (Fersen) mot de andra stånden i en liknande sak*), samt
frångick yrkandet att Chydenius sjelf skulle vederlägga sin skrift.
Härmed afslöts förmiddagens plenum.
På eftermiddagen fortsattes sakens behandling. Prosten
Haartman röstade fortfarande för stränghet, uppläste och
åberopade bland annat Missgerningsbalkens 5 kap. 1 § **), för att visa
huru saken inför domstol skulle anses, samt yrkade Chydenii
uteslutande från ståndet för pågående och några följande riksdagar,
„emedan man eljest hasarderar för honom för mycket, då de andra
stånden icke med mindre lära blifva tillfredsstälda.“ Om en sådan
skrift finge onäpst passera, hade allmänheten skäl att tänka, det
riksens ständers ifver mot dem som lasta deras göromål betyder
i sjelfva verket intet, „och om riksdagar således icke få gälla till
ordnings bibehållande, ville herr prosten hellre vara skild ifrån
ståndet.“
Prosten Bolmstedt beklagade, att ståndet skulle så mycket
sysselsättas med en så ledsam sak. Han visste icke, huru de
deputerade öfversett skriften, när den framkommit så beskaffad
som den nu finnes; emellertid torde förtroendets förlust för
Chydenius blifva den lindrigaste vägen. Biskop Lamberg ville icke
*) Se Malmström, Sveriges politiska historia, V, 362—368.
**) Hvar som lasteliga talar, eller skrifver, något emot Konungen, eller
Drotningen, eller then, som til Efterträdare i Regementet förklarad är; varde
halshuggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
