Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om hedern skall något kunna uträtta, m&ste den vara sidan, att
de se sig derigenom vara i anseende. Närmare mättstock till denna
frihet kan intet gifvas, än att högsta magten så länge bör öka den, tilla
utflyttningarna hos arbetshopen afstadna, och tärande räkna för en lycka
att få blifva närande medborgare; sedan, men ej förr skall man tänka
på måtta härutinnan.
§ 30.
Att tvång äfven trycker våra embetsmän är [i] § 19 visadt, men
att det intet härstammar från den arbetande hopen, lärer af näst
föregående kunna slutas.
Det är en vådlig belägenhet för ett rike, när redlige embetsmän,
som genom förtjenster söka befordran, blifva klagande öfver oförrätter.
Menigheten, hvars tycke de ega, tager sådant illa vid sig, och deras
efterdöme lemnar hos den [samma] djupt intryck. Att mota detta i
tid måste högsta magten på allt sätt vara omtänkt; dertill fordras
sådana författningar, som upplifva täjlan i skicklighet och dygd.
Vår regeringsform innehåller uttryckligen, att studier skola be-
främjas, och derföre vid tjenster i synnerhet de ihågkommas, som
der-utinnan aflagt berömliga prof; att förtjenta män skola upphjelpas; att
ingen af främmande, än mindre folk utan religion hos oss [må] njuta
befordran. Intet böra glopar stå främst och trampa vett och lärdom
under sina fötter och göra beläsenhet till åtlöje; den har kostat sina
egare många nattvak, mycket bekymmer, (då de andra mättat sina
begär i lätja, tidsfördrif och sinliga nöjen), och utan dem sjunker
fosterlandet på kort tid i ett förfärligt okunnighets mörker.
Män, som med bekymmer och ömt samvete tjenat redligen, böra
njuta befordran, intet derföre, att de hafva penningar, — ty det är
sannerligen det svagaste bevis till deras redlighet i sin förra förvaltning,
— utan hellre derföre, att de till sin utkomst behöfva mera af dem,
emedan de intet velat samla något med orätta, (och att annars blifva
rik utan arf går i vår tid intet gema an).
Skall embetsmannen alltså [för närvarande] genom penningar vinna
uppkomst, måste han vid sin förra syssla göra rättvisan fal, förhala
tiden, att varan hinner stiga i pris, och ändtligen slå af saken till
dens fördel, som har högsta budet, så att en embetsstol snart kan
förvandlas i en auktionskammare, med den skilnad, att på auktionen
betalar högsta bjudaren allena, men här få äfven de lägre buden ibland
kännas vid sitt rop.
Mån det sedan vara tid att blifva ärlig på nytt, då han genom
således förvärfvade penningar kommit till en högre syssla?
Förr än han sansat sig, har han för mycket gjort,
Han öfver gränsen gått, han måtte hålla fort,
sjunger en af våra makalösa skalder.
I forna tider lyste de högre androm före med gudliga efterdömen;
det ansågs för ingen tjenst att komma fram med ateisteri och
lättfärdigheter, och deraf var religionen i anseende. Den, som då fann sig
förbunden till gudliga öfningar, hade genom de fömämares exempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
