- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
119

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bröllop och en förälskelse.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

störde betydligt min dag och mitt lugn, ty jag kunde stå
timtals bakom gardinen i mitt rum bara för att fa se en
skymt av honom.

Mina fickpengar gingo till cirkusbiljetter. Gunnar G:son
Wennerberg och jag följdes åt. Han uppvaktade Marta
Schumann med buketter, men det kunde jag ju inte göra. Jag
kunde bara sitta och sucka och känna en våldsam
hjärtklappning, då Joe – ung, elegant, litet vårdslös i hållning och
rörelser, visade sig på sågspånsgolvet, belyst av någon extra
gaslåga, och utförde sina skickliga nummer, följda av
hänryckta applåder. Jag erkänner, att jag gick mycket ofta på
cirkus de veckorna, och mina tankar kretsade kring cirkuslivet
som något farligt och oändligt lockande. Men sport hade
just aldrig varit min svaga sida, och tanken att t. ex. bli
tvungen att gå på lina, skrämde mig som en mardröm. – Ja
– så randades snart den dag, då sällskapet skulle försvinna
från Uppsala. Solen skulle gå upp, och jag skulle inte få se
Joe mera. Den tanken gjorde mig förtvivlad.

Jag gick hem och skrev ett brev till den unge mannen.
(Med rött bläck!) Jag talade om allt för honom, erbjöd mig
att följa honom till världens ände, bli hans tjänare och slav
och förljuva livet för honom till hans ålders höst. Jag fick
aldrig svar på det brevet, och jag tror det var ganska lyckligt.
Sällskapet reste – och jag nyktrade till, ganska snart till
och med. Jag vaknade liksom ur en dröm och insåg
tydligt, att mitt öde inte ämnat mig till hustru åt en jonglör.
Eller var det kanske den eventuella dansen på lina, som
skrämde mig och kom mig att lättare finna mig i det
oundvikliga?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free