Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Italia la bella.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På Pisas Campo Santo rådde i stället ett lugn som
gravens. Där stördes man inte av något som hälst trivialt inslag.
Och de tre mäktiga byggnaderna, domen, baptisteriet och det
lutande tornet, verkade sammanslutna som en stor,
imponerande enhet. Övergjutna av en guldfärgad solnedgång och
sovande i en tystnad, som intet tyckes ha makt att väcka,
stå de som ett monument över något oförstörbart förgånget.
Det gamla trevliga hotell Nettuno, där vi togo in, är
gammalt och trevligt ännu i dag och har, märkvärdigt nog, inte
förändrats till det sämre. Inte häller har kaj promenaden
utanför, längs Arno, det minsta förändrats. Det skulle
förvåna mig, om ett enda nytt hus blivit uppfört där under alla
dessa år. Ett slags trolldom binder flera av dessa Italiens
småstäder – en trolldom, som trotsar tiden, och som man
inte skulle ha lust att lösa, i en värld där numera det mesta
kastas undan för det nya, ibland innan det ens fått tid att –
så att säga – blomma ut.
I Florens öppnades mina ögon för den största av alla slag
av skönhet – naturens skönhet i intim förening med konsten
– särskilt arkitekturen. Här mötte den mig i ett
överväldigande koncentrat.
Vädret var hett. I min dagbok kallar jag det scirocco.
Men i Florens existerar egentligen inte scirocco, den
fuktvarma vind, som gör temperaturen tung och feberbringande
och som kommer den, som lider svårt av sciroccofeber, att
sky den plats, där den drar fram. Vi togo in på ett billigt
och ganska rysligt litet hotell, Bonciani, nära järnvägsstationen.
Under de tio-tolv dagar vi vistades i Florens, sågo vi en del
av vad man »bör» se. Att mycket återstod, fick jag klart
för mig då jag, långt senare, för flera år bosatte mig där nere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
