Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 CAROLINENS MINNEN.
medsammansvurne smugit sig bort vid svenskarnes annalkande.
Dörren öppnades nu helt varligt på glänt och Marjo och Caro
tittade ut genom springan.
— Varen tysta, hviskade Marjo inåt källaren, så skall jag
höra efter, om de ännu äro kvar. — Himmel! Där sitta de.
Flickan har visst förrådt oss.
— Hvad är nu att göra, hviskade Caro.
— Var tyst, svarade Marjo, så skall jag försöka att lyssna
till, hvad de kunna ha att säga. Vi skola akta oss att störa
dem. Tysta, tysta! Akten er, förmanade hon, då ett lätt buller
hördes från det inre af källargången.
— Hvar är Mimmi, hviskade Caro.
— Henne ser jag inte till, svarade Marjo lika lågmäldt.
— Skål för Sveriges land och kung, ropade den svenska
krigarhopen ooh höjde sina dryckeskärl.
— Vi komma nog till korta, skall du få se, Marjo, hvi-
skade Caro.
— Blir det någon fara, så skall jag veta att använda dol-
ken, svarade hon.
— Hurra! Hurra! Lefve kung Carl, ropade svenskarne.
— Ja, sade Kula fortsättande en berättelse, hvilken blifvit
afbruten genom den sista skålen. Då vi foro öfver sundet och
slutligen kommo fram till de där fördömda sandreflarne, som
fartygen icke kunde gå öfver och kungen såsom vi andra stego
ned i vattnet och vadade i land, så hveno, som I veten, kulor
omkring oss utaf bara attan tusan. Kungen lyssnade ett ögon-
blick till detta helvetes pipande och därefter frågade han:
— Hvad är det, som piper och hviner i luften?
— Det är kulor, Ers majestät, svarade någon, som gick
honom helt nära.
— Glodt, sade han, det här skall bli min musik hädan-
efter!
— Ja, han är lik sin käre fader, inföll Kämpe.
— Det är kungsord det där.
— Lita på det.
— Och det är ingen backhare, som kan yttra så.
— Nej, kamrat! Kung Carl får också förlåta, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
