Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID LESSNA. 567
ännu närmare Ukraine till bördigare trakter, än där man
nu var. —
På tre olika vägar sändes kurirer med lika lydande order
till Lewenhaupt, som nu stod vid Dniepern. Han skulle sam-
manträffa med konungen vid den sevesiska gränsen och forcera
sin marsch, så att ryssarne ej fingo tillfälle att angripa honom, i
händelse det skulle komma till deras kunskap, att konungen
med hufvudhären tagit ett så stort försprång.
I Ukraine skulle truppernas alla lidanden upphöra, det
hade blifvit sagdt till manskapet, och vi trodde alla därpå.
Där skulle vi träffa tillsammans med Mazeppas trupper, landet
var rikt och ingen fiende hade ännu på något sätt sköflat där,
och den svenska trossen, som Lewenhaupt förde med sig,
skulle sätta kronan på verket.
Med gladt mod tågade alltså konungen framåt med sin
här utan att fästa något som helst afseende vid de varnings-
ord, som hans erfarne officerare då och då fällde, i anledning
af att konungen tågade så långt och lämnade Lewenhaupt full-
komligt utan skydd.
— Lewenhaupt får reda sig själf, svarade konungen kort
— Det torde blifva svårt, om ryssarne sammangadda sig
mot honom, hvilket de utan tvifvel komma att göra, om de
få spaning på hans foror och veta, att Ers majestät är så långt
borta, sade Rehnsköld.
— Han har god betäckning och får reda sig själf, svarade
konungen åter — och därmed var den saken afgjord.
Vi hade emellertid en ganska besvärlig marsch; ty nästan
hvarje dag hade vi någon större eller mindre fäktning med
ryska ströfkårer, hvilka syntes nästan växa upp ur jorden som
svampar.
Men vi tågade oförtöfvadt på, kastade undan eller förgjorde
alla fiender vi mötte och närmade oss allt mer och mer den
plats, hvarest konungen i sina skrifvelser med kurirerna till
Lewenhaupt hade bestämt, att han skulle invänta trossen. För
hvarje dag, som kom, hoppades vi på bättre tider och detta
hopp blef allt mer och mer visst, ty konungen hade ju lofvat
bättre tider, och konungens ord troddes i hären nästan som
Guds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
