- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
568

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ö68 CAROLINENS MINNEN.
En afton syntes på afstånd ett rödt sken färga himlen,
hvilken var färgad liksom af blod.
. — Ett dåligt järtecken, sade då en del soldater och ska-
kade på sina hufvuden.
— Det betyder svält och försakelse, förklarade somliga.
— Men konungen har lofvat oss goda dagar, inföllo andra.
— Ja, människan spår, men Gud rår, predikade några.
— Det är nog någon by, som brinner.
— När himlen är röd, blir det storm.
— Gud hålle sin hand öfver oss.
På detta sätt resonnerade soldaterna sins emellan.
Konungen och officerarne sägo äfven det röda skenet på
himmelen och de förstodo äfven fullkomligt, hvaraf det upp-
kom; men de aktade sig noga att med ett ord låta soldaterna
veta det.
Orsaken till skenet var, att ryssarne brände upp sina byar,
hvilka lågo i den svenska arméens väg. — Det var således
icke längre till ett rikt utan till ett förödt land, som kung Carl
drog med sina trupper.
Men han fruktade dock intet. Lewenhaupt skulle ju snart
anlända med trossen, och vore den blott lyckligt i arméens
skydd, så kunde ryssarne sedan få bränna sina byar, bäst de
ville. Svenskarne skulle nog då i alla fall reda sig väl och
lefva godt af sina förråd, medan de framträngde till Moskwa,
där konungen ville diktera freden.
Men det var inga tider af glädje, som nu ingingo.
Den ene kuriren efter den andre anlände till det svenska
högkvarteret, och hvarje depesch, som lämnades till konungen,
ökade.den sorgebörda, som nu tryckte på hans skuldror, hvilka
emellertid icke sviktade under denna tyngd.
Svettig och anfådd anlände en dag en kurir och blef ge-
nast införd till konungen.
—- Depescherna, frågade denne kort.
— Ers majestät, svarade kuriren. Ej en skrifven rad för
jag med mig.
— Hvem har sändt dig?
— Ingen !
— Hvarifrån kommer du då? Hvem är din chef?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0634.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free