Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 5. Interiörer ur slaflifvet i Södern på 1830—40-talet; behandling af husslafvar; plantageslafvar: arbete, föda, bostäder, beklädnad, straff; rymmare; slafannonser; en slafauktion; slafsystemet; prästerligt godkännande däraf - Bostäder - Beklädnad - Straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen eldstad; i somliga tinnes något liknande en sådan vid ena gafveln med ett
eller två hål i väggen eller i taket för röken. Det finnes endast ett rum i dem;
öppningen, genom hvilken man går ut och in, är dörr och fönster på en gång.
Somliga slafvar hafva gamla skynken att svepa sig i, när det är kallt; men
de flesta hafva intet; män och kvinnor sofva öch arbeta alltid i samma kläder.
Under svåra stormiga nätter få de ofta springa från den ena kojan till den andra
för alt söka skydd. Män, kvinnor och barn ligga om hvarandra på det våta
smutsiga jordgolfvet. I sådana kojor, sämre än svinhus, och utan någon
bekvämlighet, utan säng, bord eller stol, infösas de svarte. Gud allena vet, hur de
lida, särskildt de gamla, sjukliga och döende.
Beklädnad.
Slafägarne (i Georgien) bruka lämna sina slafvar två omgångar kläder
årligen, en tjockare för vintern, en tunnare för sommaren. Slafvarne erhålla också
ett par godtköpsskor från Norden för hvarje vinter. Dessa skor hålla endast ett
par veckor. Veta våra skomakare i Norden, att de öka den stackars slafvens
lidande genom att till Södern sälja sina odugliga billiga skodon? Män och kvinnor
få vinterkläder af samma tyg, mycket groft och glest. Männens hela beklädnad
består af ett par benkläder och en kort tröja, men hvarken skjorta, väst, hatt
eller strumpor. Dessa kläder kunna, om de alltid begagnas under arbetet, räcka
endast ett par månader; för att spara dem arbeta därför de flesta manliga slafvar
utan kläder och med ett litet skynke om midjan. Kvinnorna hafva likaledes endast
en kort kjol och ett slags tröja — intet mer. Barnen äro hela sommaren nakna.
Söderns hästar och hundar få tillräcklig föda och god omvårdnad, men hvem kan
beskrifva eländet bland Söderns slafvar?
Straff.
Det vanliga sättet att straffa slafvar är både grymt och barbariskt. Sällan
eller aldrig försöka herrarne inverka på sina slafvar genom moraliskt inflytande,
ulan genom piskslag, sparkar, hunger, brännmärkning, kattstrykning, järnbojor,
fängelse eller någon annan grym tortyr. De skryta ofta öfver att hafva uppfunnit
något nytt pinosätt för att »tämja packet». Hvad man i Södern kallar måttlig
aga är något fruktansvärdt grymt. Herrarne låta för minsta förseelse gifva sina
slafvar 50, ja 70 och ända till 100 slag på deras nakna rygg. En slaf, som var
under min tillsyn, fick 100 rapp, för det han tagit en handfull vedpinnar.
När en slaf piskas, vare sig offentligt eller enskildt, blir ett rep fastsurradt
omkring hans handleder och kastadt öfver en bom, en trädgren eller något
liknande; därpå hissas offret upp så högt, som armarne kunna sträckas, medan han
endast med yttersta tåspetsen berör marken; därefter fastsurras fötterna i en
särskild därtill gjord inrättning. I denna ställning piskas han af sin herre eller dennes
handtlangare, som under vilda eder lägger till af alla krafter, låter de hvinande
slagen falla öfver den bundnes skuldror, midja, hufvud eller hvilken kroppsdel,
som kan lida mest däraf, medan offret för hvarje slag utstöter fruktansvärda skrin:
»Herre, haf barmherlighet, herre, förbarma dig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
