- Project Runeberg -  Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia /
166

(1896) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 11. »Underjordiska järnvägen»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men härmed var ej saken slut.

Hans lik fördes till Boston. En kongregationalistkyrka, vid hvilken hans
svåger tjänstgjorde, begärdes upplåten till begrafningen. Men detta vägrades. En
annan sekt erbjöd då sin kyrka, hvilken till trängsel fylldes af en människomassa,
som var lika mycket upprörd öfver staden Bostons hjärtlösa intolerans som öfver
staten Mary lands barbari. Hans kista följdes af en väldig procession till Mount
Auburn, där sedan ett präktigt monument restes öfver honom. Där ligger, för
att bruka skalden Whitliers ord, »den unge, den vackre, den tappre! Han är nu
räddad undan sina fienders illvilja. Intet mera kan skada honom. Hans arbete
för de fattiga och hjälplösa var stort och ädelt. Vid mången lycklig härd i
Kanadas vilda skogar lefver hans namn på de i Gud fattiges läppar. Han gaf sin
själ för deras själar; han gaf sitt lif för dem, som ej hade anspråk på hans kärlek
annorlunda än i kraft af allmänmänskligt broderskap».

På begrafningsdagens afton var elt stort möte i Faneuil Kall, därvid tal
Höllos af general Fessenden, Henry Stanton och Channing. Stanton talade om de
gärningar, för hvilka Torrey lidit: »Det var helt enkelt dessa: han hjälpte förtryckta
män att på fredligt sätt undkomma sina bojor; han gaf frihet åt män, som
orättvist höllos i slafveri... Han har i sanning gjort något verkligt för friheten, och
hans namn förtjänar en plats i dess martyrers häfder. Nu, när han ligger i frid
i sin graf, kunna vi utan fara för honom inför hela världen omtala de gärningar,
hvilka, medan han lefde, utan fara endast kunde kännas af några få. I elt bref
till mig från hans sista fängelse skref han: ’Om jag är en brottslig man, så är
jag mycket brottslig; ty jag har förhjälpt mer än fyrahundra slafvar till frihet,
hvilka eljest skulle hafva dött i slafveri’–-».

Omkring år 1840 förband sig kapten Jonathan Walker från Massachusetts
att bygga en del af en påtänkt järnväg i Florida. Till detta arbete använde han
en hel mängd förhyrda negrer. Som han var en kristen man, lät han sin
kristendom åtminstone så till vida genomtränga sitt dagliga lif, att han behandlade sina
arbetare som mänskliga varelser; han lät dem sitta vid samma bord som han själf och
böja knä vid samma »familjealtare». Den naturliga följden uteblef icke. Vänlighet
föder vänlighet, och de vid sådan ovane älskade honom och satte all sin lit till
honom. När järnvägsarbetet år 1844 var slut, öfvertalade de honom till det
äfven-tyrliga företaget att hjälpa dem på flykten genom att i en öppen båt föra dem
från bojornas land till en aflägsen ö, lydande under engelska kronan. Efter att
hafva klarerat Floridas sydspets, insjuknade kapten Walker emellertid häftigt. De
okunniga negrerna kunde icke navigera båten, som drefs omkring vind för våg,
till dess den uppfångades af ett mötande skepp. Kapten Walker fördes till den
Florida tillhörande lilla ön Key West, där han slogs i bojor samt insattes i fängelse,
till dess han kunde öfverföras till Pensacola. Under öfverfarten dit måste han,
som en farlig brottsling smidd i järn, ligga i kölrummet på ångbåten. Anländ till
Pensacola insattes han i en cell, hvari en person två dagar förut begått
själf-mord och där golfvet ännu var öfverhöljdt med blod. Fastkedjad vid väggen,
hade han här hvarken bädd eller stol eller bord. Han blef förd inför Förenta
Staternas domstol och dömd alt brännmärkas på högra handen med bokstäfverna
»S. S.» — slaftjuf; att stå en timme i skampålen med halsjärn; att betala så
mycket böter som värdet af de »stulna» slafvarne; att betala rättegångskostnaden
och förblifva fängslad, till dess böterna voro erlagda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhkfoen/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free