Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 14. Abolitionisterna verksammare än någonsin; Theodor Parker; lagen om förrymda slafvars återlämnande; den ovilja den väckte; möte i Faneuil Hall; den färgade befolkningens rop om hjälp; Websters agitation; kyrkans hållning; Ellen och William Craft samt Theodor Parker; slafven Shadrach; Thomas Sims; »Onkel Toms stuga»; petition framlagd af Sumner i kongressen 1852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
missförslaget. Han utgaf äfven en omfångsrik skrift: »Samvetet och konstitutionen»,
i hvilken kompromissen högt lofordades.
En annan ledande skolman var N. Taylor, professor vid teologiska
afdel-ningen i Yale College. Han sammankallade i New-York ett unionsräddande möte,
vid hvilket han förklarade, att lagen om flyktade slafvars utlämnande stode i
samklang »med naturens lag, nationens lag och Guds vilja» samt att lydnad för denna lag
vore att verka för »Södems stora, höga, betydelsefulla intressen». Liknande
uttalanden fälldes af en stor mängd andra, såsom presidenten för Dartmouth College,
■dr. Lord, biskop Hopkins, dr. Adams, m. fl. En dr. Dewey, känd såsom en af
unitariernas främste prästmän, förklarade, att det vore hans högsta plikt att
återsända flyktade slafvar; han skulle ej ens tveka, om det vore fråga om »hans broder
eller hans barn, nej, ej om det gällde hans egen mor».
En stor mängd präster af metodistkyrkan gjorde en »vallfart» till Marshlield,
Daniel Websters hem, för att tacka honom, för det han så väl lyckats förvandla
»pilgrimernas» land till en slaf]aktmark. En mängd teologiska skrifter och »öppna
bref» utsändes till »församlingarna» för att lugna de tvekandes samveten, nedtysta
invändningar, främja det konservativa partiets intressen och underlätta den nya
sydstatstr afiken.
Ej underligt, att under ett år flera flyktade slafvar jagades och återfördes
än förut under alla de sextio år republiken varat. Slafägare med stora koppel af
blodhundar genomkorsade landet, lifligt uppmuntrade af en mängd »unionsräddare».
Målande är Whittiers präktiga dikt »Människojägarna»:
–-Ha ni sett våra jakters storhet och prakt —
genom skog, öfver berg — vår människojakt?
Landsens herrar de samlas med jubel och^tal,
som jägare samlas vid hornets signal.
Hör, hästarne fnysa och piskorna smälla!
I bidan på rofvet, hör, blodhundar skälla!
Hvilken ädel sport! Hör, ekot ger svar,
fast hundra man fångat, finnas tusende kvar!
Öfver berg, genom skog går jakten fram,
denna människojakt under högljudt glam.
Hur ståtligt de rida — ack, stolta syn!
I glödande ifver, med jubel mot skyn!
En präst i kaftan hugger sporrarna i
och ilar den mäktige senatorn förbi.
Syndare och helgon under eder och böner
rida tillsammans — det är ett lands söner.
Och kvinnan är med — ack, ömsinta kvinna!
Modiga hustru, syster, väninna!
Hon eldar de dyre med kvinnlighetsmakten,
— hur lifsglad hon rider till människojakten!
O, härligt att se, hur i frihetens land
man fritt får jaga den svarte man–-
Några episoder från denna terreur-noire-period hafva blifvit historiskt ryktbara
och böra, såsom led i kedjelänken, icke uteslutas ur detta arbete.
En bekant slafjägare från Maryland infann sig en dag hos en farmare Miller
Pennsylvanien. och gjorde anspråk på en färgad flicka i dennes hus. Trots fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
