Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Åttonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hi)
valte it. Af liela mitt hjerta!
Thorsson (lägger Mary i hans famn). Tag henne
då, och Gud välsigne er!
välter. O Mary, Mary! Har du nu också mod
att stöta mig ifrån dig ? (Mary lutar sitt hufvud mot
hans bröst.)
linneus. Nå, fröken Olga! Sedan vi nu ha tid
och rättighet att tänka litet på oss sjelfva: står ni
fast vid vår öfverenskommelse i går?
olga. Ja, mer än någonsin.
linneus. Och om jag en dag vågade framträda
med den djerfva förhoppningen, att ni skulle blifva
något mer för mig än blott elev, hvad skulle ni
då svara ?
olga (skalkaktigt leende). Jag vet inte ...
Kanhända! (Linneus kysser hennes hand.)
bertha (till Thorsson). Säg mig, min bror! Hvad
var det för ett papper, som Ivar lemnat i den
förskräckliga menniskans händer.
thorsson. Ett lefvande intyg, syster, på hvad
vi sjelfva genom vår svaghet och fåfänga kunna blifva
saker till hos andra. — Herr doktor, ni har stora
anspråk på min tacksamhet. Hvad skall jag göra för
att visa er min erkänsla?
linneus Låta er måg hugga er i marmor, ty
nu tror jag han inte längre skall vägra att göra det.
För öfrigt, uppskjuta vi att framträda med några
anspråk tills (med en blick på Olga) vi båda med
heder tagit vår lilla maturitotsoxamen.
Itidan faller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
