- Project Runeberg -  Försök att förklara Caj. Corn. Taciti omdömen öfver Finnarne. Jemte en Öfversigt af deras fordna Widskepelse /
VII

(1834) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VII

Finska språket si ön t orli poetiskt, är icke blott dess
många idiotismer, ulnn den rika onomatopojesi,
hvarmed det flödar, och hvarmed det icke blott söker imitera och
uppfatta sjelfva djurens, och naturens, oartikulerade ljud och
läten, utan genom hvilka slnga efterhärmningar , (svarande
mot drillerna i musiken), detolta, (liksom en virtuos),
trakterar med ett slags preludier midt i sjelfva meningarna. (Jcmf.
min Dissert. de Prov. Ferm, p. 6,9,12, m. fl.) : i följd hvaraf
ock detta språk alltid måste "’rlora, i öfversättning, minst 50
proc. af sitt individuella, poetiska, värde. Då nu
härtillkommer, såsom språkets musikaliska element, sjelfva
alliterationen, eller assonancen, af lika tonfall och
stafvelsen hvilket äfven i prosan nyttjas som en Rhctorisk skönhet,
jemte den alltid noga och bestämda accentuationen,
hvaraf språket äger sin meter och melodi, så torde föga
fattas lör att upphöja Finskan, till ett af de vackraste språk i
verlden; så mycket mer, som det till ett ytterligare bevis
på sin harmoni eller symfoni, äger den högst
märkvärdiga egenskapen, att vokalerne, i hvarje Jrd, liksom stämmas
tör att ackompanjera hvarandra; d. v. s. om den första
vokalen i ett ord är stämd iDur, (hvilket vill säga: om den
utgöres af någon utaf de hårda vokalerne <7,0, ü,) så skola ock
alla de andra äfven vara af samma natur, äfven om de
ursprungligen icke vnrit det. Få samma sätt: om den första
vokalen går i Moll, d. v. s. utgöres af någon utaf de veka

bildas af desse sistnämnde, ännu en
gång, följaude mindre diminutifver
af den sista, högsta och S j e t To
graden; nämligen: pikkuruikkunen,
pikkaraikkanen och pikkiriikkinen,
onatnrligt-, o b es kr if 1 i g t-,
eller obegripligt liten (med
sina Comparativa: pikkuruikkusempi,
pikkaraikkasempi, och
pikkiriikki-tempi; samt Superlativa:
pikku-ruikkusin , pikkaraikkasin, och
pik-kiriikkism). Hvad tyckes läsaren nu
om ett språk, som blott i den enkla
frågan om hvad som är litet,
sf|er icke mindre än 18 särskildta
Diminutifver, med alla sina olika
grader, och minst 5o kasus i hvar;
(Singural. och Plural,
tillsammanta-get) utgörande tillsammans öfver i5oo
olika diminutifva flexioner. Och detta
språk vill man likväl kalla fattigt
oeh olämpligt för en högre
kultur; ehuru det, genom sjelfva sin
formation och ordbildning, företer

dec evidentaste bevis på en
forntida högre odling. Det folk som
verkställer, såväl med tanken som
med orden, icke mindre än 6
gånger förnyade abstraktioner af ett
grundbegrepp, hvilketredan isigsjelft
tyckes vara ett not pius ulcra,
genom allt högre och högre, finare och
finare distinktioner, — detta folk,
såväl som dess språk, står icke,
eller har åtminstone icke stått, på en
låg bildningsgrad; liksom det
aldrig, icke »n gång i nödfall,
tillgripit talesätt, sä meningslösa som
t. ex. dessn, hvilka, genom dec
allmänna språkbruket, slutligen
vunnit häfd; nemligen: myckel litet,
fasligt litet, förfärligt litet,
för-skräckligt litet, o förskräckt litet
(i Uppland), obarmhertigt litet,
ochristligt litet, och förträfflige
litet (på Gottland), och flera
dylika uttryck, hvilka alla konjjnar
ungefär pä ett ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:11:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cctfinnar/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free