Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S5
"nad, tillredde man sig deraf en dryck. Säden
"tröskade de i stora bus (f> 6/xoic [ifyccl.ots)
"dit de inburit axen, såvida de icke kunde påräkna
"vackra solskensdagar, emedan den annars, (uÅAcog)
"i brist ] å upphållsväder, skulle, genom regn, kunna
"hafva blifvit förskämd." *)
niiöd, oc gifue stundom et
Ot-terskin for en karide miöd ,
eller giöre et stort arbeide
derföre." Att Finnarne fordom
brukat såväl mjöd som öl, ses
äfven af flera gamla runor; som
t. ex. den , deri en friare
nnd-fägnades sålunda:
Xuotiin mena fantiun Fonfa,
,S!’aiinu metro, oftta toinen. :c.
(Se 3)ien. Dtiin. 1. D. [>. 5).
Äfven biet (melji[dineu)
besjun-ges mycket i gamla Hunor och
besvärjelse-formler , under
önskan att det måtte samla
|löning , till lisa för don sjuke.
Huruvida Finnarne
ursprungligen redan sjelfve förstått sig på
dess tillredning, eller om de lärt
sig det af Svenskar, Tyskar
eller Danskar, känna vi icke,
hvilket likväl icke tyckes varit
fallet, efter de hafva en egen
genuin finsk benämning härföre
(niefi) — så framt man icke
äfven vill derivera den från
svenska ordet mjöd, eller
latinarnes mel, Grekernc8 Men
det veta vi, att då Finland först
kom under Sverige, betalte det
sin skatt i ikorn-skinn till
Kronan, och i så kalladt Finskt öl,
för hofvets räkning ; hvilket
an-sägs bättre än det Svenska. I
den ryktbara sagan Fund in
Noregur, hvilken anses såsom
det äldsta Nordiska Historiens
monument, och tros vara
författadt af Are hin Frode, som
lefde något öfver 100 år före
Sturlcaon: står: "Konung Rau-
mur (hvars tid anses hafva
infallit 200 år e. Chr.) hade sa
in-dryckjo om julen med
Berg-Finn." Det tyckes vara
temligen tänkbart, att de icke bjödo
hvarannan på vatten, utan
måtte det varit ni, mjöd, eller
någon annan rusgifvande dryck,
hvartill alla mindre civiliserade
folkslag — isynnerhet de
nordiska, satt ett stort begär. Likaså
berättas det i Kon. Harald
Hårfagers Saga, att nämnde
Norrska Konung på 870-talet,
undfägnades med mjöd, då han
såsom gäst var bjuden till Finnen
Svase. Vi känna att mjödct,
hvaraf Odin (enligt Sagorna)
tog sig dagligen en styrkedryck
hos Saga i Söqualieck , varit
Nordens äldsta väl fägnad , allt
från den tiden Fjolncr deruti fann
sill död ; dock ej sådant det nu
brukas, utan— i byttor, "starkt
och kryddadt," (som de gamle
kallade det) och derföre
vanligtvis alltid åtföljdt af ett dugtigt
rus. Förmodligen är det dettu,
eller något dylikt Tacitus
menar, då ban 0111 Gerinaucrue
säger: "potui humor e.v hordco
aut frumento, in quandam
simi-litudinem v ini corruptus (c.23).
1) Om man nu nogaie
jemför denna Pytheas’ beskrifning
öfver invånarne i Thule, med
Taciti beskrifning öfver
Finnarne, så skall man icke undgå
att märka dem eiueilnti en
alltför stor likhet, ja det skall
kan-sko visa sig., att den sednares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
