Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Adelns ställning till statstjänsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 NILS EDÉN
skall uppföda sina barn1. Ingen frälseman ätnjute frälse, om
han icke så uppfostrar sina barn, att de kunna brukas i kro-
nans tjänst, vare sig i hoftjänst — här säkert liktydigt med
krigstjänst — eller i sådana värf, för hvilka fordras boklig bild-
ning. Den det ej gör, har förverkat sitt frälse. Man uppräk-
nar till och med de tungomål, som det åligger en frälseman
att kunna både läsa och skrifva: svenska och finska, som äro
hans modersmål, latin och tyska. Ja, om frälseman icke gifter
sin dotter med en sådan man, hvilken enligt dessa fordringar
kan brukas i konungens tjänst, har han äfven därmed förverkat
sitt frälse.
Med den föregående regleringen af frälsets skyldigheter
hör denna punkt illa tillsammans. I 16 kapitel har man i de-
talj ordnat vapentjänsten under den tydliga förutsättningen, att
den utgör det enda villkoret för frälse ; just däraf vidlyftigheten,
för att noggrannt och för alla fall afväga, hvad konungen har
att fordra och adeln är skyldig att göra. Nu införes här en
alldeles ny skyldighet, som utan förmedling göres till ett nytt
och lika absolut villkor. Denna skyldighet rör ej adelsmannen
själfi förhållande till kronan, utan hans uppfostran af sina barn;
om de icke blifva dugliga att användas i kronans tjänst, skall
fadern förlora sitt frälse. Att de skola vara skyldiga att åtaga
sig sådan tjänst, säges däremot strängt taget icke, än mindre att
detta skall gälla fadern. Hvaruti vidare denna tjänst skall bestå,
är föga klart af indelningen i tjänst på grundvalen af bokliga
studier och krigstjänst; det framgår exempelvis icke, huru denna
senare skulle förhålla sig till den gamla vapentjänsten. Åläg-
gandet för hvarje adelsman att lära sig förstå och skriftligen
behandla svenska och finska (äfven de svenska adelsmännen?),
tyska och latin är med dåtidens bildningstillfällen en ren orim-
lighet, och detsamma får väl sägas om faders ovillkorliga skyl-
dighet att bortgifta sin dotter med en sålunda kvalificerad per-
son; det kunde ju hända, att ingen friare kom.
Detta kapitel måste sålunda hafva tillkommit som en till-
sats till hvad som ursprungligen varit afsedt att i den nya
landslagen gälla om frälserätt och frälses rusttjänstplikt, och
det måste vara inskjutet utan närmare öfvervägande af inne-
1 Kap. 42; a. a., s. 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
