Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Den allmänna karaktären af Karl IX:s riksstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si
Cl‘,\ J RALREGKRINGENS UTVECKLING l602—1634
De olika sidorna af Karl IX:s riksstyrelse sammanflyta till
en enhetlig totalbild, hvars grundlinjer uppdrogos, redan när han
vid 1602 ärs riksdag konstituerade sin regering. Liksom han dä
iörestaf\ade ständernas slutdom öfver aristokratiens täflan med
konungamakten och skapade sig ett råd, som skulle råda, men
ej regera, så visste han också att hålla rådet och rådsätterna,
rikets nyss så mäktiga stormannaklass, kvar i denna lydnad
under konungadömet och att tvinga dess män till ett träget stats-
arbete under konungen. Men formerna för sin maktutöfning hade
han lämnat öppna för ett personligt regemente, och de förblefvo
i stort sedt så. Rädsherrarnes ständiga uppdrag stadgade sig
hvarken till fasta poster eller regelmässig tjänstgöring, och då
•ett antal ämbeten erbjödos adeln till besittning i förslagen
till dess privilegier eller fingo plats i den omarbetade lagen^så-
som statens institutioner, så blefvo de i allmänhet redan på
papperet så svagt karaktäriserade, att någon allvarlig tanke på
deras tillgodogörande i ’ statsarbetet icke kan spåras, och fak-
tiskt fingo de flesta af dem ej heller här någon plats. Det var
•egentligen endast inom finansförvaltningen, som ett par ämbeten
skattmästarens och kammarrådens, trädde i full och regelmässig
verksamhet. Dock förblefvo äfven här formerna så fria som
möjligt, och ämbetena hindrade eller onödiggjorde hvarken finan-
siella förvaltningsuppdrag åt andra personer eller konungens
•egen omedelbara handläggning af smått och stort på detta om-
läde, när han därtill fann tillfälle och anledning, lika litet som
Gustaf Vasas kammarråd på sin tid hade gjort. Karl IX pro-
berade sina uppbördsmäns räkenskaper liksom fadern, och han
kunde till sina kammarråd skrifva straffebref för deras slapp-
händthet i granskningsarbetet, hvilka ej stodo konung Gustafs
■efter i skärpa k
Karl IX var och förblef det personliga konungadömets
man. Att tanken på flere och flere höga statsämbeten likväl
1 Till H. Åkesson och N. Andersson 1607: »När I, som kammar-
rad och de som kammerskrifverne äre, tage räkenskaperne upp, så blifve de
[fogdarne] Oss intet skyldige, men när Vi tage Oss så mycket före och vele
göre Oss omak att se en räkenskap utöfver, så blifve de Oss någre tusen
dater skyldige.» KR. Olof Roskarls räkenskap för Stockholms skeppsgård 1604
(Skeppsg. hand!., Fl. A.) har på permen anteckningen: »Öfversedd af K. M:t
själf i Stockholm 28/9 1608 i Bo Vernerssons närvaro».
K. Hunt. Vet. Samf. i Uppsala. VIII. 2. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
