Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - III. Den personliga regeringens fulländning (1543—1560) - Ämbetsprincipen på retur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det sätt, hvarpå rådsherrarnes tjänstgöring i
centralregeringen artade sig, är betecknande för regeringens allmänna
karakter. Liksom denna tjänstgöring aldrig konsoliderade sig
till mera regelmässiga funktioner, så saknas i allmänhet hvarje
spår till en utveckling, som kunde tydas såsom en begynnande
ny ämbetsbildning.
Och ej nog därmed, att nya ämbeten ej uppstodo. Äfven
sådana, som redan funnos, åtminstone nominellt, försvunno nu.
Krigsrådens och superintendentens ämbeten hade upphört
att fungera redan vid den första brytningen med det tyska
regeringssystemet. Nu kommo äfven titlarna ur bruk[1]. Först
år 1560 framkastades en tanke på att återupptaga
krigsrådsvärdigheten. I en försvarsplan, som med anledning af Danmarks
hotande hållning i juni detta år uppgjordes af hertigarne Erik
och Johan samt tvänne rådsherrar, föreslogo nämligen dessa,
att Sten Eriksson och Peder Brahe skulle blifva krigsråd och
öfverstar för knektarne[2]. Förslaget sattes icke i verkställighet.
Det enda återstående riksämbetet, marskens, försvann med
Lars Siggessons död år 1554[3]. Konung Gustaf tillsatte sedan
ej någon marsk.
Organisationsperiodens hofmästare och hofmarskalk hade
vid sidan af sina hofgöromäl på ett och annat sätt fått biträda
äfven i regeringens ärenden. Här förelågo uppslag af samma
art som den utveckling, hvilken i ämbetsbildningens äldre tider
gjort funktionärerna vid hofvet till organ för administrationen.
Men dessa uppslag fullföljdes icke. Hofmästaren omtalas ej
vidare; denna värdighet torde alltså hafva upphört.
Hofmarskalken sattes däremot i ett par hofreglementen eller »hofordningar»
af år 1544 i spetsen för hofvets personal[4]. Såsom sådan nämnes
också samma år tysken Hans Garstenberg[5]; Silstrang hade alltså
lämnat sin post. Inom administrationen framträder han
emellertid icke.
I hofordningarna af år 1544 och i ett liknande reglemente,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
