- Project Runeberg -  Sverige på kongressen i Wien 1814-1815. Historisk avhandling /
45

(1883) [MARC] Author: Ernst Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deles på sidan om de allmänna förhandlingarne och kommo att
föras i Wien endast af den anledning, att de furstar och
statsmän till hvilka man hade att hänvända sig, för ögonblicket der
voro samlade.

Bland de svenska angelägenheter, som i Wien förhandlades,
var frågan om svenska Pommern utan jemförelse den vigtigaste.
Redan genom sina första instruktioner *) hade Löwenhielm fått
anvisning, huru han borde förhålla sig, om denna fråga komme
på tal. Och man hade starka anledningar att förmoda det så
skulle blifva fallet. Man trodde sig nämligen veta, att Preussen
önskade förvärfva svenska Pommern för att på ett lämpligt sätt
afrunda sitt område i norr, och man fruktade ej utan skäl, att
den danske konungens resa till kongressen stode i samband med
några hemliga planer att försäkra sig om besittningen af samma
land eller annan ersättning for Norge. Preussens
uppmärksamhet, liksom de andra stormagternas, blef emellertid under de
första månaderna aP kongressens samvaro helt och hållet
upptagen af tvisten om Sachsen-Polen, så att frågan om Pommern
till en börjau fick dela öfriga frågors öde: att hvila. Det var
först i Februari 1815, sedan kongressens hufvudfråga lyckligen
blifvit löst, som underhandlingen om Pommern upptogs och
började drifvas med ifver.

Under tiden togs emellertid Löwenhielms nit i anspråk för
andra ändamål. Af regeringen erhull han i uppdrag att hos
stormagterna söka göra gällande Sveriges fordran på att utfå
sin andel af de krigskontributioner, som under det föregående
fälttåget af de allierade blifvit utskrifna i de eröfrade länderna2).
Enligt ett föregående år i Leipzig afslutadt fördrag3) egde
nämligen Sverige att i förhållande till den truppstyrka, hvarmed det
i kriget bidragit, eller 30,000 man, erhålla del af dessa
kontri-butioner. Denna bestämmelse hade emellertid hittils ej haft
åsyftad verkan. Nu skulle Löwenhielm påminna om fullgörande
af det gifna löftet. Då Sverige deltagit i att bära krigets börda,
vore det ock i sin ordning att det finge del af segerns frukter.

Upprepade gånger4) gjorde han i sådant syfte
framställningar hos Rysslands, Österrikes och Preussens ministrar, men

’) Jfr Bil. N:o 1 och N:o 2.

2) Engettröms skrifvelse den 7 Oktober 1814.

3) Den 21 Oktober 1813, art. XIV. D’Angeberg, 60 o. f.

4) Den 3 November och ytterligare den 3 December 1814. Löwenhielms.
depesch sistnämnda dag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 20:48:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cewien/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free