Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De två nämnda frågorna kunde synas temligen likgiltiga för
Sverige. Bakom Löwenhielms sätt att gå till väga dolde sig
dock en fin beräkning. Han egde nemligen regeringens bestämda
föreskrift att understödja Joachim Murats försök att bibehålla
sig på Neapels tron *). Denna föreskrift var emellertid gifven
långt före Napoleons återkomst och Murats resning i Italien,
och så som sakerna sedan gestaltade sig i Wien, der hela
kongressen stod fast förenad mot Napoleon och hans svåger, kunde
Löwenhielm ej göra bättre än dölja den befallning han fått. Men
han kunde ej heller i rak strid deremot, utan att först ha
in-hemtat regeringens tankar, ge sitt bifall till Ferdinand IV:s
erkännande. En reservation i detta afseende kunde dock lätt
väcka misstankar om att Sverige i hemlighet ville motarbeta
bourbonernas sak och gynna Napoleons. För att afklippa alla
sådana misstankar passade Löwenhielm på tillfället att på samma
gång inlägga en reservation till förmån för Spaniens fordran,
dermed tydligt ådagaläggande, att hans steg ej vore rigtadt mot
bourbonerna, ty om han i ena fallet syntes tveka att erkänna
den italienska ättegrenens rätt, så höll han i det andra så mycket
hårdare på den spanska grenens anspråk 2).
Den svenska regeringen uttalade också sin tillfredsställelse
med Löwenhielms väl beräknade åtgärder i detta afseende3).
Hon gaf utan vidare svårigheter sin ratifikation4) å
Wiener-slutakten och kom altsä att vid stormagternas sida deltaga i
bekräftelsen af denna vigtiga statshandling, som skulle blifva
grundvalen för besittningstillståndet i Europa under den följande tiden.
Efter att i korthet ha följt kongressens allmänna
förhandlingar i den del de kunna sägas angå Sverige, öfvergå vi nu till
att redogöra för
De svenska frågor, som i Wien blefvo föremål för
underhandling.
1.
De underhandlingar vid kongressen, som närmast rörde
Sverige, hade icke sin utgångspunkt i Parisfreden, och resultaten
deraf blefvo ej heller synliga i Wienerslutakten. De drefvos all—
’) Engeströms apostill den 16 Februari 1815.
2) Löwenhielms depesch den 11 Juni.
3) Engeströms skrifvelse den 12 Juli.
4) Af den 1 November. Kabinettsarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
