- Project Runeberg -  Sverige på kongressen i Wien 1814-1815. Historisk avhandling /
56

(1883) [MARC] Author: Ernst Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vidare undvika att skrifva under den gemensamma noten mot
Sverige eller, om man altför hårdt ansatte honora, gifva en
särskild not i ämnetJ).

På detta sätt kunde emellertid Löwenhielm veckor igenom
uppehålla den af England föreslagna och af flere magter
redan undertecknade noten. Lord Clancarty, som efter
Wellingtons afresa till krigsskådeplatsen öfvertagit ledningen af den
engelska politiken i Wien, sökte visserligen i de fem
stormag-ternas råd upprepade gånger att få den utfärdad 2). Han
förklarade, att England ej kunde taga ett officielt steg tillbaka;
han antydde till och med, att England genom att innehålla
utbetalandet af den million pund sterling det Iofvat för
Guade-loupe hade ett verksamt medel att inverka på Sverige. Men
alla hans försök i denna rigtning strandade mot de
betänkligheter och dröjsmål, som förorsakades af Ryssland, hvilket som
vanligt drog Preussen med sig. Den gemensamma noten
fördröjdes sålunda, och hela företaget utmynnade slutligen i en
särskild skrifvelse från Clancarty till Löwenhielm, en skrifvelse,
som dock förlorade sin udd, då den ej var undertecknad af de
öfriga stormagterna 3).

Genom kejsar Alexanders mägtiga bistånd blef det altså
möjligt att småningom afvända ett steg, hvarigenom hela
kongressen skulle ha framstått förenad till Danmarks förmån gent
emot Sverige4). För att emellertid förebygga all vidare
inblandning från stormagterna8 sida i fråga om Pommern, sökte
Löwenhielm att under kejsar Alexanders bemedling inleda en
underhandling med Preussen i denna fråga. Han ville derigenom
visa, att Sverige under vissa vilkor ej var obenäget att afträda
Pommern, men att det tillika bestämdt fasthöll sina
ersättningsanspråk. Komme cn sådan underhandling till stånd, så kunde
man väl vara af olika meningar om ersättningens belopp, men
Sveriges rätt att erhålla sådan vore i och med detsamma erkänd.
Löwenhielm utvecklade altså i flere samtal med kejsar
Alexander och med grefve Capodistria, som af kejsaren blifvit beordrad
att öfverlägga med honom i detta ämne, alla de skäl, som borde

*) Löwenhielms depescher den 4 och 5 April 1815.

2) D’Angeberg, 1083 och 1120.

3) Löwenhielms apostill den 27 April 1815.

4) Det är lätt att förstå, att Löwenhielm uuder sådana omständigheter
omöjligen kunde afslå den begäran kejsaren just vid denna tid till honom framstälde,
att underteckna en ny förklaring mot Napoleou. Jfr ofvan sid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 20:48:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cewien/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free