Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 2 - Djurgården den första Maj - Första taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Djurgården den första Maj.
Första taflan.
Klockan är tre på morgonen. Auroras jungfru börjar redan
haka kjolen på rona, uppkrafsa håret med händerna, hosta
så att daggen faller af grenarna i skogen, maka med
eldtången i spiseln, leta efter flinta, stål och fnöske, slå
eld och blåsa på österns slocknade kol. Aurora ligger imellertid
i sin kammare med nedhissade gardiner och sofver vid
sin mans, Titons sida. Kall och tvär och hopkrumpen
ligger gubben, som stubben i en mosse, med silfvertäcket
draget öfver hufvudet. Han vänder sig om, gäspar, tummar
på klockan, tar sig om nattmössan och säger: »Än, min söta
du, kunna vi sofva en stund. Klockan är ju endast tre.»
Derpå vrider han på sig, kör hufvudet mot väggen och
igenslår ögonlocken, liksom en krögare igenslår locken på
bögliga tennstop. Aurora småler, blinkar med ögonen och
nyser, så att eldstrimmor fara öfver hela horizonten. Gubben
hviskar prosit, rör dervid på stortån, böjer på högra knät
och inslumrar åter.
Men – hast du mir gesehn:
Bäst som gubben hvilar,
Makan smilar;
En och annan fluga
Börjar suga
Uppå droppen
Uti toppen
Utaf tall och gran;
Bäst som tystnan råder,
Minsta veck och våder
Än ej röras uppå hafvets ban;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
