Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 2 - Djurgården den första Maj - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aurora fortsätter imellertid sin färd; hon stannar med
vagnen midt öfver Brunsviken, viftar med spiran kring Haga
och Djurgården, och sjunger:
Rosor små.
Hvita, blå,
Er jag kallar
Att ur vinterslumren gå.
Kring om tufvor, fjäll och tallar
Låten edra blad utslå,
Du, hvitsippa,
Med din syster
Må framtrippa
På den låga tufvan, om dig lyster;
Eller samlen er i ringar,
Nära der som bäcken klingar,
För att höra på,
Hvad den muntra gossen väl kan hafva
Att berätta er, I små;
Eller mellan moss och lafva,
Der man klippan ser,
Må I ställa er. –
Du, guldvifva,
Glans må gifva
Åt den gröna äng:
Pryd den som en bröllopssäng.
Rosor små,
Röda, blå!
Er min röst nu täckes kalla:
Kommen alla
Att besmycka vårens barm
Och att fröjda med en ånga varm.
(sippor ock yxläggor uppskjuta ur marken. Aurora begifver
sig derefter till Djurgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
