Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Kristi uppståndelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till grafven edert hjerta ilar,
Som före solen österns sken,
Der eder hulda älskling hvilar
Inunder marmorns kalla sten.
O! sörjen, o! gråten ej, fastän han, slagen
Af döden, der ligger i stoftets förvar.
Snart lossas hans boja. Uppståndelsedagen
Re’n höjer på grifterna segrens standar.
Vid korset gingen I att blanda
Till samman sorgens bittra tår.
Vid grafven glädjen snart skall randa
Sin glans uti en evig vår.
Törnekronan kring hans tinning
Byts i härlig segervinning.
Stenen vältras skall från griften.
Läsen deruppå inskriften:
Kristus, under lifvets skiften,
Vägen, sanningen och lifvet är.
Engeln, som afvältrade stenen.
Du, som stängde Edens port,
Ned från himlen ila fort!
När sig grafvens dörr upplåter,
Öppnas paradiset åter.
Vältra bort stenen från griften! Ur mullen
Spira å nyo skall lifsträdet opp,
Likasom förr på den blommande kullen,
Der det i lustgården höjde sin topp.
Kör af englar.
Så tystne de sorgliga ljuden!
I, qvalfyllda bröst, mer ej klagen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
