Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Påfven och sultanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<i>Påfven och su1tanen.</b>
En påfve är ändock min sann
En allt för säll och lycklig man.
Han dricker vin af bästa slag.
O! vore jag en påfve, jag!
Som han, jag drucke natt och dag
Af vin de allra bästa slag.
Men likväl fattas honom ett:
Hans blick ej någon tärna sett.
I bädd han ensam sofva får.
Jag tror, jag påfvestoln försmår,
Från bägarn och till flickan går,
Ty der jag mycket bättre mår.
Än Stambuls sultan? Jo, se han
Vet bättre lefva, ja, min sann.
En hel seralj han för sig ser.
Jag tror till sultan jag mig ger,
Min påfvemössa lägger ner
Och värfning tar, der skönhet ler.
Men nej, jag är en törstig man.
Ej alkoran jag hålla kan.
Välan, om da’n jag påfve är,
Om qvälln till sultan jag mig klär.
När jag har fylt min törsts begär,
Jag blifver helst de sköna när,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
