Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal i sällskapet Par Bricole på Barbara-dagen 1837
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stum är naturen, försagd och bekyttad.
Tyst är i Djurgårdens bullrande stad.
Omnibus går ej och Pohlen är flyttad.
Bellman står kransad af gulnade blad.
Vassen kringvräker mot folktomma stranden.
Båtar ej vagga mer neder och opp,
Och ingen liljefot tecknar i sanden
Spåret af sig och de vingade hopp.
Svagdrickat surnar i brist utaf kunder,
Vinet står grumladt i flaskor och krus.
Blomlösa, barnlösa ängar och lunder
Sända blott suckar i höststormens brus.
Öfverplagg, underplagg, allt är förhärjadt
Både på trädet och rosen i park.
Intet, platt intet af skönhet är bergadt.
Vissnad och ful står hvar tufva på mark.
Allt blir förändradt, och menniskans sinne
Tågligt som omnibus, trögkördt och tungt.
Sömn ej blott utom, men också här inne
Rotas, der lifvet var sprittande, ungt.
Och skall man någon gång ut för att kyssa
Ledsnaden bort ifrån hjerta och mund,
Lätt man förblandar en skymningens Psyche [1]
Med en gudinna i skumraskets stund.
Derför är skönt att ett P. B. vi ega,
Som oss församlar då hösten går in,
Der åt hvar andra vi tryggt kunna säga:
Töm med mig, broder, en bägare vin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
