Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skalden och publiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När mina händer höjas må till klappning,
När mina munnar öppnas må till hyssning,
Blott efter som det likar dessa män,
Som i mitt ställe döma och fördöma.
SKALDEN.
Jag står vid dina ord i undran sänkt
Af all den vishet, du mig uppenbarar,
Och ännu mer, att du har utsett mig
Till din adept. Men säg, hvad gaf mig äran
Af ditt besök?
GESTALTEN.
Jag hörde (prisad vare
Min trogna tidningskår, min hörsel är
Båd’ lång och fin), hur du i svulstigt språk
Och berserksnit framdeklamerade,
Att snart den dag må hända torde komma,
Då af en Macbeth, Wilhelm Tell och Jungfru
Från Orléans, och hvad det skräpet heter,
Jag blir förtjust. Hvem har väl sagt dig slikt?
SKALDEN.
Min föreställning.
GESTALTEN.
Bah! din föreställning!
SKALDEN.
Förlåt! jag tyckte, att min djupa vördnad
För dig tillät mig ej att annat tro,
Än att å ena sidan man var skyldig
Att bjuda dig det sköna, som så mägtigt
Hvart gudalifvadt snille tänkt och danat, –
Det må nu heta tyskt, fransyskt och engelskt,
Shakspeariskt, Calderoniskt, Sakontaliskt, –
Och å den andra, att din läckra smak
Rätt skulle fägna sig af dessa håfvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
