Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stammoder Barbara, hvarföre också alla nordiska folkslag af
de Romare kallades barbarer, det vill säga afkomlingar af
Barbara. Sjelfva Barkarby hade fordom kallats Barbarby,
det vill säga en by för barbarer eller Barbaras barn. Hvad
man med tillförlitlighet kände var, att sjefva Kristian Tyrann
varit Par-Bricolist; emedan han på mångfaldiga ställen i Gustaf
Wasa kallas barbar. Hela slägtet hade varit utmärkt genom
det ofta nämnde fenomenet af röda näsor och blåstrimmiga
ryggar. De bildade ett eget samhälle under ett slags demokratisk
författning och med en så kallad öfverbarbar till stormästare.
Ungefär tvåtusen år hade de låtit styra sig af
sådane; men af hvilka nästan alla på våldsamt sätt ljutit
döden. Huru och igenom hvilka revolutioner denna stat
sedermera blifvit sprängd, var ej uppdagat. Men en del
skall hafva afflyttat till Agnefit och der nerslagit sina bopålar.
Här hade de fortsatt sina offer, plägseder och ceremonier.
årligen firat sin stammoders, Barbaras, dag och ibland sig
upptagit alla, som utmärkt sig med blå och röda näsor. De
stormästare, hvilka ej på ofvanskrifne sätt aflidit, hade af
ortens landshöfdingar i påkolja låtit inbalsamera sig eller
sjelfva inlagt sig i spiritus vini."
Detta var i korthet sagdt hvad pergamentsrullen innehöll.
Emellertid finnen I häraf; mine bröder, att Bricoleriet
icke allenast är vida utspridt och det mer än alla andra
ordnar, men, som det synes, jemväl har att räkna Barkarby
för sitt, om ej första, dock förnämsta stamhåll och upphof.
Mina känslor öfverväldiga härvid mitt inre. Mina ögon
fyllas af de ymnigaste glädjetårar. Efter genomlöpandet af
så många sekler stå vi nu till dem och de till oss som tvenne
länge åtskilda vänner, hvilka, kastade åt hvar sitt håll på
den öppna hafsrymden, efter uthärdande af många svåra
stormar oförmodadt inlöpa i en och samma hamn. Seglen
sänkas, landgången utsättes, marken bestiges och det första
dyrbara, hvilket man omfamnnar och kysser, näst den jord,
man beträder, är den förlorade, men lyckligt återfunna vännen.
Visserligen hafva många solhvarf sedan dess tilländalupit,
mången möda under tiden plöjt djupa fåror i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
