Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 9. Brefvexling - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarmed ingen menniska kunde finna sig belåten. En enda
blef ståndaktig; det var en bysatt aktris vid teatern. Hon
yttrade sig villig att träda i äktenskap när som helst, emedan,
såsom orden föllo sig: »hon ofta i teaterpjeser fått undergå
dylikt, nemligen att gifta sig i inbillningen.» Hon
förbehöll sig likväl att dessförinnan blifva ur häktet förlöst. Då
jag sjelf är en oförmögen karl, var det mig omöjligt att
villfara hennes önskan.
Skulle icke ni, min herre, hvilken uppgifver er för
Läsare (förmodligen från Norrbotten), kunna skaffa ett
skickligt ämne, ett värdigt föremål för min hjelte? Någon,
som t. ex. deltagit i de så kallade norrbottniska icke elf-,
men engla-dansarne? Under afvaktan på höggunstigt svar,
har jag äran framhärda Tit.
ödmjuke
Författare.
TIONDE KAPITLET.
Hu! det är kallt att gå på jordens yta
I munkedrägt och heta Peregrinus.
Jag längtar åter till det gamla hemmet,
Der sorl och larm, ett evigt stridens buller,
Der dofva åskor utaf djupa suckar
Och utaf tårars svall från qvalens klippor
Förta det stilla, men dock skarpa ljudet
Af verldsharmoniens näktergal, den lilla,
Som sitter tyst, men slug, i verldens centrum
Uppå den stora, ljusa liljeklockan
Och breder sina små, solklara vingar
Med sken utöfver de planeters kulor
Och sjunger så, att man kan blifva galen.
NICANDER.
Det var en härlig Majafton. Viken vid Gårdshamra låg,
som en bländande flickas arm på en grästapet, utsträckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
