Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rankiga schäs eller satt han vid brädspelet hemma, i sällskap
med någon af de så kallade sockenherrarne. Lasse låg då
alltid under kära fars stol och småmurrade, framför allt om
gubben kom uti ifver och höll på att blifva Jan. Lördags
förmiddagen användes till mediterande öfver morgondagens
predikan, den prosten alltid utförde ex tempore.
Söndagsmorgnarne var stor kur. Då emottogos de så
kallade förningarna och gafs traktering. Alla anmälningar
af dop, vigslar, af- och utflyttningar, äfvensom utskrifvandet
af tacksägelser för de döda, skedde då. På det sist nämda
var ordentlig taxa satt, hvilket a11mogen uttryckte med den
lilla och stora utläggningen. Han undfick då äfven besök
i andra ärenden, som rörde helt profana saker, såsom
afslutande af gårdsköp, bortackorderande af säd till
stadsborna, med mera. Det var så vanligt att härom först
rådfråga kära far, att knappt fördes en stut till marknaden,
innan han förut blifvit synad af prosten, hvilken dervid
yttrade, hvad den ungefärligen var värd. Uppstodo tvister
grannar emellan, gingo de först till prostgården, der saken
merendels i godo uppgjordes. Vid gårdsgrinden togo alltid
gubbarne af sig hatten och buro den i hand till
farstuqvisten, der käppen och hufvudbonaden aflades och håret
ströks till rätta. Lasse kom då merendels först ut och
nosade, derpå prosten, som tog gubbarne i veka lifvet,
skjutande dem in i salen efter mycken krusning å deras sida,
och bad dem sitta ner; i synnerhet om de voro några rika
och förmögnare rusthållare.
Den dyrbaraste af gubbens klenoder var ändå, oaktadt
hans vänskap för Lasse, fosterdottern Greta. Prosten
hade varit gift, men barniös, och sedan många år enkling.
En hans gamle ungdomsvän och embetskamrat i socknen
näst intill, hade aflidit i stor fattigdom och efterlemnat
trenne oförsörjda söner och en dotter. Gubben, rörd af
med1idande, upptog då tvenne af dem såsom sina egna
barn. Gossen dog kort derefter, men flickan växte upp,
artade sig väl, blef rödblommig, trind och småfager under
anletet och skötte nu med mycket förstånd vid mognare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
