Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så) följande: magister Bladesius, som varit den sannskyldigt
utkorade, hade af högvärdige domkapitlet blifvit missiverad
till en af biskopens slägtingar; i stället hade man aktat
nödigt, för att ej strandsätta prosten, att skicka den nu
anlände. – »Det tackar jag dem icke för» mumlade gubben;
men, ihågkommande polisongerna, bifogade han: »fast det
är bra, som det är.» – Han påsatte sig nu en vänligare
min, tog den unge medhjelparen och embetsbrodern i hand,
bad honom vara välkommen, stiga fram och förfriska sig
med aftonvard.
»Detta är min fosterdotter Greta», tillade gubben, i det
han med högra pekfingret visade på henne. – »Ja, söta
pappa lilla», inföll hon nigande, i det hon släppte händerna
längs ned åt båda höfterna och fattade med de yttersta
fingerspetsarna i förklädet, samt gjorde derpå å ömse sidor
ett tre liniers upplyftadt veck, som åter nedsläpptes under
en förnyad nigning, NB. för adjunkten, hvilken åter i sin
ordning ansåg för en skyldighet att besvara komplimangen
och för den skull tog tvenne steg framåt för att verkställa
den öfliga handkyssningen, men hvilken, oaktadt tvenne
upprepade försök med ryggen, den ena gången djupare
böjd än den andra, misslyckades, emedan Greta vid båda
tillfällena försäkrade, att det vore obehöfligt, och den sista
gången förskansade handen bakom förklädet, hvarifrån
adjunkten, i trots af allt bemödande, omöjligen förmådde
framdraga henne.
Presentationen fortgick. – »Den der figuren, som sofver
der borta», sade prosten, »är min gårdvar och heter Lasse.»
– Gubben tillropade nu med en dundrande stämma hunden
att vara på sin post, stiga upp och helsa, hvilket tillgick
på det vanliga sättet: först med en stor och vid gäspning,
derpå med en långsam och tåglig sträckning af ryggraden,
fram- och bakbenen, derefter med ett sakta framskridande
och nosande på den fremmande, samt slutligen en förnyad
gäspning, hvarpå han vände sig mot magister Fallallelej,
satte sig på svansen och såg honom mycket förståndigt i
ansigtet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
