| I:386 |
Sälla sylfid,
Hvilken från blomma till blomma får fara!
Ljufliga tid,
Att se sig hyllad af skönhetens skara
Och få förklara
Lifvet i nöjets förtjusande strid!
Ej något qval
Bryr dig, der fram mellan rosor du kryssar.
Lätt är ditt val;
Än på ett guldblad dig gullvifvan vyssar,
Än under kyssar
Liljan dig gungar så säll till sin bal.
Ringaste gny
Knappt näns dig störa i sommarens lundar.
Gyllene sky
Skölden för ögat af molnskuggor rundar.
Svalkande stundar
Qvällen med daggen på rosornas hy.
Fagra gestalt,
Vingen med strålande, skimrande glansen,
Det är ditt allt.
Flyktar dess prakt, är du äfven ur dansen.
Rosenekransen
Viftar än mot dig, men frostigt och kallt.
| I:387 |
Lyckliga tröst,
Lefva för våren och sommaren bara,
Dö förrn sin höst
Och få till griften, när nöjenas skara.
Ilande fara,
Sluta sitt bristande, känsliga bröst!
