Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Merope.
I Gudar! Dygdens värn, som skåden mina tårar!
Ack lefver min Egiste! ack gifs han mig i gen!
Den ende Son jag frälst, ha’n I bevarat den? 15
Ack at Förrädisk hand ej denna telning finner!
Han är Er Son; hans blod ifrån Alciders rinner;
Skun I då öfvergie hvad blott oss återstådt
Af verldens störste Gud, af verldens bäste Drott?
En bild af den Gemål hvars aska jag tillbeder? 20
ISMENIE.
Er ömhet billig är, den giör Ert hierta heder;
Men kan han vända Er från hvad Er annars rör?
Merope.
Du vet at jag är Mor, och du den frågan gör! 25
ISMENIE.
Det blod hvarur Ni gått at verldens dyrckan vinna,
Skall i ett Moders-bröst, dess höga dygd försvinna?
Hans barndom i Er famn Er kärlek tycktes få;
Men Ni har föga sedt den son Ni gråter så. 30
Merope.
Jemt denne Son jag tyckt för mina ögon vara:
Min ömhet rörd och brydd, har närt sig af dess fara.
Den växer mer och mer ju längre tiden går:
Et ord, af Narbas blott, för mer än fyra år *5
Kom till den enslighet hvars mörcker mig betäckte
Och i min rörda Siäl en ny förvirring väckte.
Egiste (så var hans bref) förtiente bättre lott:
Värd Er, och värd den Gud ur hvilckens Ätt han gått;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
