Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Men denna sälla tid har farit, 5
Så ifrigt sökt, så kort beskärd;
Och du, som värd vår afund varit,
Ar ändtlig våra tårar värd.
Se åt din morgon ej tillbaka,
Och hölj ditt öga för de dar, 19
Som åldern dig förvarat har:
Hvad qval dig återstå att smaka!
Hvad ljufva nöjen att försaka!
Du har blott stoftet af din maka,
Och minnet af din sällhet qvar! 10
Ja gråt! Du aldrig mer skall mötas,
Af denna oskuldsfulla blick,
Hvars eld till dina ådror gick.
Ditt hus skall aldrig mera skötas,
Med denna vishet, detta skick, 20
Och aldrig hvilans ögonblick
I en så älsklig famn förnötas.*)
Må hjelten se med löje an
Det jern hans hjerta genombårar!
Han söker namn: det vinne han. 25
*) Denna sorgens och saknadens propheti befinner sig fullkomligen mot
sagd af utgången. Författaren skulle anse sig skyldig att afbedja den orätt
visa, som kunde finnas i dessa rader, eller att alldeles utelemna dem, om de
innehöllo annat än den första saknadens vanliga språk, och om man vid sådana
tillfällen hade rätt att smickra sin väntan med allt det lyckliga, som kan,
möjligtvis, en dag inträffa.
15. — Leopold.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
