Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Straffpredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
av juli, då spenaten skulle saltas ner, då ärterna skulle
torkas och hallonen kokas till sylt eller saft.
"Aj, aj", tänkte hon, "han gör sig alldeles för mycket
besvär. Han sätter samman en hel predikan. Men så är det
med prästerna. De kastar bort alldeles för mycken
vältalighet på oss fattiga syndare."
Man förstår, att hon trots göromålen höll ett öga på
Charlotte, så att denna inte måtte företaga sig något
otillbörligt. Men det behövdes knappast något Övervakande.
Redan på måndagen, innan Schagerström hade kommit
resande till prostgården och ställt till med allt detta
otrevliga, hade Charlotte tagit itu med att klippa sönder trasor
till en mattväv. Hon och prostinnan hade varit uppe på
vinden, plockat fram gamla klänningar, som inte var bättre
värda än att klippas sönder, och burit ner dem jämte en
del andra odugliga klädespersedlar till skänkrummet, där
man alltid brukade hålla till med sådant arbete, som
skräpade och alltså inte kunde förrättas inne i de fina,
dammfria rummen. Och hela tisdagseftermiddagen liksom
hela onsdagen satt Charlotte där och klippte och klippte
utan uppehåll. Hon gick inte utom dörren. Man skulle nästan
vilja säga, att hon hade dömt sig själv till frivillig arrest.
"Hon kan gärna sitta där", tänkte prostinnan. "Hon
förtjänar minsann inte bättre."
Hon höll ett öga på mannen också. Han lämnade inte sitt
grönsaksland och lät visst inte skicka efter Charlotte.
"Forsius sätter ihop en predikan, som kommer att räcka
ett par timmar", tänkte hon. "Visst har Charlotte burit sig
illa åt, men nu börjar jag nästan tycka, att det blir synd
om henne."
Före middagen blev i alla fall ingenting åtgjort i ärendet.
Sedan kom måltiden, middagsluren, eftermiddagskaffet och
brädspelet i vanlig ordning. Prostinnan ville inte bråka mer
om saken. Hon ångrade bara, att hon inte hade låtit mannen
hållas dagen förut, då han ännu var ond och kunde ha talat
rakt på sak.
Men på kvällen, då de låg sida om sida i den stora
bredsängen, försökte prosten göra en undskyllan för dröjsmålet.
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
