- Project Runeberg -  Charlotte Löwensköld /
251

(1925) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröllopsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BRÖLLOPSDAGEN

gubbar och pojkar, allt med samma goda humör. Hur
underbart att sitta där och tänka på gamla sagor och dikter om
älvor, som kommit in i människornas dans och lockat vackra
gossar med sig till skogs! Ty då man ser henne sväva fram
bland den arbetsbrutna skaran, förefaller hon inte att vara
skapad av vanligt jordiskt stoft, utan av något finare och
bättre.

Ja, att sitta så där och ängslas för att minuterna
försvinner, tills man till sist märker, att stunden är kommen, att
bröllopsdagen är slut, att livets tomhet och allvar börjar
på nytt!

IV.

Vad Charlotte beträffar, så hade hon hela tiden
prostin-nans varning i öronen; "Håll ett öga på din man, min vän,
denna dag! Det är något, som han går och spekulerar på.
Se opp med honom!"

Hon hade också själv lagt märke till de tvära
omkastningarna i hans lynne från glättighet till dysterhet, och hon
började ingen dans utan att se efter om han ännu fanns kvar
på logen, och inte förr hade en kavaljer lämnat henne, än
hon sökte upp mannen och satte sig vid hans sida.

Som hon var en av dem, som har ögonen med sig,
hade hon, då hon gick över stallplatsen på väg till logen,
observerat, att den lilla kupén, som Schagerström använde
på sina långresor, stod utdragen ur vagnsskjulet. Det där
ökade hennes oro och skärpte hennes vaksamhet.

Då hon dansade med kusken, gjorde hon ett litet försök
att få veta vad som förehades.

— Vi dansar väl inte för länge? sade hon. När var det,
som brukspatron skulle resa?

— Tiden är visst inte riktigt bestämd än, nådig frun. Men
jag har vagnen utdragen och hästarna selade. Jag kan vara
färdig i rödaste rappet.

Se där, nu visste hon vad hon hade att rätta sig efter!
Men som hennes man alltjämt satt kvar på logen i lugnt
samspråk med sina underhavande, fann hon det klokast att

251

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charlowe/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free