Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Blif qvar, blif qvar,« sade alla qvinnorna. «Blif qvar,
barn lilla; var inte rädd, och säg oss blott hvad du ser.«
«Jo, de hafva lagt kyrkoherdens ben emellan två tjocka
bräder och omkring bräderna äro rep slagna.«
«Ah! han undergår pinligt förhör,« sade en stadsbo;
«se noga på; hvad ser du mer, barn?«
Gossen, som nu blifvit dristigare, blickade åter inåt
gluggen och vände sig sedan åt folket, sägande: «Nu ser jag ej
mera kyrkoherden, emedan alla domrarne stå omkring honom
och bortskymma honom med sina vida kåpor. Jag ser äfven
munkar, som luta sig ned för att sakta tala med honom.«
Nyfikenheten samlade flera menniskor nedanför gossen
och alla tego, väntande med oro hans första ord, liksom hela
verldens öde berott derpå.
«Jag ser,« fortfor han, «bÖdeln som indrifver fyra
trästycken emellan tågen, sedan munkarne välsignat klubban och
kilarne. Ack, min Gud, min syster! hvad de se onda ut på
honom, för det han icke talar___Mamma, mamma, räck mig
handen, så att jag kan få komma ner.«
Men då gossen vände sig om, såg han icke sin mor,
utan blott karlansigten, som betraktade honom med sorgsen
nyfikenhet och tecknade att han skulle fortfara. Han vågade
icke stiga ned och ställde sig åter skälfvande i gluggen.
«Ack! jag ser pater Lactantius och pater Barre, hvilka
sjelfve drifva in andra träkilar, som klämma hop hans ben.
O, hvad han är blek! han ser ut, som om han bad till Gud;
men se, nu föll hufvudet tillbaka, liksom han dog. Ack, tag
ned mig härifrån.«
Han föll i armarne på den unge advokaten, grefve Du
Lude och Cinq-Mars, som trängt sig fram, för att taga emot
honom.
«Deus stetit in synagoga Deorum: in medio autem Dens
dijudicattt___ messade några starka röster, hvilkas nästoner
utgingo från det lilla fönstret; de fortsatte länge en
koralsång af psalmer, som afbrötos af hammarslag; ett djefvulskt
arbete, som angaf takten till de himmelska sångerna. Man
skulle nästan kunnat tro sig vara i grannskapet af en smedja,
men slagen voro dofva och antydde tillräckligt att städet var
en menniskokropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
