Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma ut, och smög bort som en fågel, hvilken sluppit lös ur
sin bur.
Ministern fortsatte de anteckningar, som han gjorde
på knäet.
Sekreterarne blefvo ännu tystare och flitigare, men i
detsamma öppnades båda dörrarne och på tröskeln stod en
kapusin, som bugade sig med armarne korslagde på bröstet,
och tycktes vänta en allmosa eller befallning att aflägsna sig.
Hans ansigte var brunt och fåradt af djupa koppärr; ögonen
milda, men något lömska och betäckta af buskiga ögonbryn,
som gingo ihop midt på pannan; en mun, hvars leende var
listigt, elakt och olycksbådande, samt ett mot ändan rödaktigt
och flatt skägg; han var iklädd Fransiskanerordens-drägten i
all dess fulhet, med sandaler under de nakna fötterna, som
tycktes alltför ovärdiga att aftorkas på en matta.
Sådan han nu var, tycktes denna person dock väcka en
stor uppståndelse i hela salen; ty utan att sluta den
påbörjade meningen, raden eller ordet, uppsteg hvarje page och
sekreterare och utgick genom den dörr, der munken alltjemt
qvarstod, hvarvid somliga helsade på honom i förbigående, andra
vände sig ifrån honom och pagerna höllo för näsorna, men
dock först bakom hans rygg; ty de tycktes hysa en hemlig
fruktan för honom. Då alla gått förbi honom, inträdde han
djupt bugande, ty ännu stod dörren öppen; men så snart hon
stängdes, steg han fram utan krus, satte sig jemte kardinalen,
som, då han igenkände honom, nickade kallt och betraktade
honom forskande, liksom han väntat någon nyhet; hvarvid
han dock ej kunde afhålla sig från att rynka pannan, likasom
vid åsynen af en spindel eller något annat obehagligt kräk.
Kardinalen hade icke kunnat tillbakahålla detta uttryck
af missnöje, emedan han genom sin agents besök fann sig
nödsakad att ånyo ingå i dessa vigtiga och plågsamma
Öfverläggningar, från hvilka han hvilat sig några dagar uti en
trakt, hvars rena luft var honom så välgörande och
något mildrat plågorna af hans sjukdom. De hade öfvergått
till en tärande feber, som likväl lemnade honom nog långa
fristunder, för att han under dess frånvaro kunde glömma att
den skulle åter infinna sig. I det han således gaf sin hittills
rastlösa inbillningskraft någon hvila, väntade han, kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
