Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ludvig XIII vände sig förvirrad emot honom, och enär
han helt och hållet saknade fintlighet, förblef han orörlig och
väntade honom med den iskalla blick, som var hans enda
styrka, en tröghetens styrka, hvars verkan dock är mycket stor
hos en konung.
Då kardinalen kommit helt nära konungen, bugade han
sig icke, utan sade, i det han förblef i oförändrad ställning
med nedslagna ögon och båda händerna stödda på pagernas
axlar: —
«Sire, jag kommer för att bedja Eders Majestät att
slutligen bevilja mig en hvila, hvarefter jag länge längtat.
Min helsa är vacklande och jag känner att min lefnad lider
mot sitt slut; evigheten nalkas för mig och innan jag aflägger
räkenskap inför den evige konungen, vill jag göra redo för
den timlige. För aderton år sedan öfverlemnade ni i mina
händer ett svagt och söndradt rike; jag återlemnar det åt
elenigt och mäktigt. Edra fiender äro slagne och
förödmjukade. Mitt verk är fullbordadt. Jag utbeder mig Eders
Majestäts tillåtelse att draga mig undan till Citeaux, hvarest
jag är abbot, för att der sluta mina dagar i böner och
betraktelser. «
Konungen, som blifvit stött af några högdragna ord i
detta yttrande, gaf icke några tecken till svaghet, som
kardinalen väntat och hvilken han förut alltid förmärkt, då han
hotat att lemna ärendernas ledning. Tvärtom såg han på honom
med en kunglig blick, ty han kom ihåg att hela hofvet var
närvarande, och svarade: —
«Vi tacke er då för de tjenster ni gjort oss, herr
kardinal, och önske eder den hvila ni söker.«
Richelieu blef djupt upprörd, men af en vredeskänsla,
hvilken likväl icke kunde skönjas på hans ansigte. «Se der
samma kallsinnighet,« tänkte han för sig sjelf, «hvarraed du
lät Montmorency gå till döden; men du skall ej undgå mig
så lätt.« Han bugade sig och fortfor: —
«Den enda belöning jag begär för mina tjenster är, att
Eders Majestät täcktes, såsom gåfva med varm hand,
emottaga kardinalpalatset, hvilket jag af egna medel uppbyggt
i Paris.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
